Bra, men ändå en besvikelse

Hade väldigt höga förväntningar, alltför höga skulle det visa sig, på Vi kom över havet av Julie Otsuka. Visst, den var bra men jag kan tyvärr inte höja den till skyarna som många andra. Trots att den är liten och tunn så gick det lite trögt att läsa på slutet, mitt intresse dalade något.

Allt jag visste om boken innan jag läste var att den handlade om alla de s.k.japanska postorderbrudar som kom till USA i början av 1920-talet för att gifta sig. Jag tilltalades av ämnet, eftersom jag gärna läser romaner med japansk anknytning, och det fantastiska omslaget. Reservationskön var lång på biblioteket så jag blev nyfiken även om det inte var den bidragande orsaken till att jag också ställde mig i kö. Jag hade hört så mycket positivt om boken men  undvek att läsa andra recensioner innan, eftersom jag ville få min egen upplevelse av boken.

Och varför blev jag besviken? Jo jag hade gärna velat lära känna några av alla dessa kvinnor närmare. För mig blev de alltför anonyma. Jag förstår att många tycker att just berättargreppet Vi var väldigt effektfullt och det kan jag hålla med om, särskilt i början av boken,  men till slut så gjorde det bara att personerna smälte ihop till en anonym massa.

Jag hade så gärna velat att den uppfyllt mina förväntningar. Den var inte alls dålig, men ändå fattades något.

Många har bloggat om boken, bland annat Bibliophilia , Hermia says och Böcker emellan  - men jag verkar vara ensam om att ha blivit besviken.

Trist väder, trista böcker

Typiskt aprilväder – kallt, blåsigt och av och till singlar det ner snöflingor. Väldigt nedslående.

Det verkar vara typiskt aprilväder när det gäller min läsning också. De tre senaste böckerna jag börjat på har jag inte orkat läsa ut. Först var det Swimming Home  av Deborah Levy som jag hade stora förhoppningar på eftersom det var en av de nominerade till The Man Booker Prize 2012. Stor besvikelse! Den handlar om en engelsk familj (far som är poet, mor som är utrikeskorrespondent och tonårsdotter) och deras vänner ett medelålders par, alla från den övre medelklassen. De hyr en villa i Frankrike över sommaren och upp dyker en konstig ung dam, en snyltgäst som är förälskad i poeten. En åldrig granne och en fastighetsskötare är ytterligare ett par personer som förekommer i handlingen. Alla är mer eller mindre osympatiska och konstiga och beter sig underligt. Trots att det var en mycket tunn liten bok orkade jag inte läsa ut den, den var ointressant, konstig.

Den andra boken var Backseat Saints av Joshilyn Jackson. Jag hade blivit rekommenderad den av en arbetskamrat som brukar ha ungefär samma smak som mig när det gäller böcker. Jag brukar gilla det hon gillar men tyvärr inte den här gången. Det var inte riktigt min stil, en blandning av chicklit och feelgood kändes det som. Inte dålig men inget som fångade mitt intresse.

Den tredje hade jag inte så stora förhoppningar på och där fick jag rätt. Det var en bok jag lyssnade på men gav upp efter ett kort tag. Det var Nothing Daunted av Dorothy Wickenden om två unga societetsdamer som i början av 1900-talet gav sig iväg för att arbeta som lärarinnor i en liten skola i en avlägsen del av Colorado.

…och böckerna de flyttas…

Livet på mitt bibliotek är sig inte likt. Vi har flyttat om varenda bok, ja i alla fall alla utom de på avdelning M – Etnografi, socialantropologi och etnologi, de fick stå kvar på sin plats. Bygger ni om, undrar kanske någon? Nej nu är det inte så väl, vi flyttar bara om. Inte för nöjes skull utan av nödvändighet och tvång. Musikbiblioteket som har legat i en annan del av stan flyttar in med sitt pick och pack, i det här fallet böcker, noter, cd-skivor m.m. Vi är redan ytterst trångbodda så det har varit ett rysligt pussel att räkna ut hur vi ska kunna få plats med allt. Barnbiblioteket får också ett välbehövligt lyft med större lokaler och nya möbler. Det var mycket vi ville ändra och förbättra, helst hade vi velat bygga ut. Men tyvärr fanns det inte pengar till allt, i ärlighetens namn fanns det ytterst lite pengar, bara småpengar skulle det visa sig. Återanvändning har varit ledordet (modeord som används mycket i dessa dagar).

Vi har blivit experter på att packa böcker,  köra pallyftare och göra logistikscheman. En kollega har mer eller mindre fått ändra sin yrkestitel från bibliotekarie till hylltekniker. Vi har dammat och torkat 100-tals hyllor. På köpet har vi fått mycket motion och extra muskler. Vi har ställt upp böcker i alfabetisk ordning, både bakifrån och framifrån, vi har räknat både bokmeter och hyllmeter, sektioner och bokhyllor.

Nu är det bara en månad kvar tills allt ska vara klart och stå på sin plats men innan dess ska väggar målas, fler hyllor  flyttas och ledningar dras. Och än vet vi inte om vi får plats med allt. Inredningsarkitekten glömde bort att göra plats för flera väsentliga delar men klämde också in för många hyllor på sin ritning….vi har fått räkna om hyllplaceringar ett antal gånger. Miniräknare, tumstock och skruvmejsel har blivit en del i ”uniformen”.

Vi (åtminstone stora delar av den kvinnliga delen av personalen) har även fått en ny idol, herr J. Mannen som fått våra gigantiska hyllor att segla fram över golven med hjälp av små fiffiga kryss på hjul (nej, jag har ingen aning om vad manickerna kallas). Han har fixat, tagit isär och flyttat hyllor, kommit med genialiska lösningar när vi har suckat av förtvivlan – inget har varit omöjligt.

Nu har vi alla en välbehövlig paus, flera lediga dagar (”öppet 365 dagar om året” – nja, det är nu en sanning med modifikation). Vi vilar upp oss så vi kan ta nya tag nästa vecka, så vi kan packa och flytta ännu mer böcker. När allt är klart får vi vara glada om vi hittar bland hyllorna, och om våra besökare kommer att hitta.  Ja just det, skyltar skall tillverkas och sättas upp.

Men det blir nog bra till slut.

Nedgrävda skatter

17-åriga irländskan Beatrice får sitt livs chans när hon blir erbjuden att åka till Berlin. Året är 1938 och det är Beatrices skicklighet att tillverka spetsar som gör att hon hamnar hos Felix och Dorothea Metzenburg, ett välbärgat, barnlöst par i yngre medelåldern. Kända skådespelare, konstsamlare och affärsmän är ofta gäster hos paret Metzenburg och Beatrice finner sig väl tillrätta trots den stora kontrasten mot hennes gamla liv.

Tiderna förändras snabbt och Metzenburgs känner sig snart tvungna att flytta till sitt lantställe Lowendorf. Beatrice följer med och trivs mycket bra, hon blir snart vän med resten av tjänstefolket och  får även privatlektioner i tyska av en lärare i byn.  Det ryktas att han är jude, något man inte talar högt om i dessa tider.  Kriget bryter ut och livet förändras radikalt på Lowendorf – flyktingar kommer och går, några stannar bara några dagar andra nästan hela kriget. Beatrice, som blivit mer som en vän och allt-i-allo till paret Metzenburg, har ingen tanke på att återvända till Irland – hon vantrivdes i det känslokalla föräldrahemmet där modern med klar tydlighet visade att hon inte hyste några varmare känslor för sin dotter – här känner hon sig älskad och omtyckt och har fäst sig djupt vid paret Metzenburg.

Det blir ont om mat och andra förnödheter. Plundring och våldsamheter förekommer så Felix gömmer arvegods och andra värdesaker genom att gräva ner dem i trädgården. Tack vare sina kontakter i Berlin lyckas Felix och Dorothea till en början sälja lite smycken och konst för att försöka få ihop mat till det växande hushållet men till slut börjar de gräva upp trädgården också.

Ännu en mycket bra roman som utspelas under andra världskriget. Beatrice är en mycket sympatisk huvudperson, lätt att tycka om, vilket förstärker den positiva upplevelsen av boken.

Susanna Moore var en, för mig, okänd författare men hon har skrivit ytterligare ett par romaner bland annat The Big Girls och One Last Look.

Flera års sökande

Nog för att jag gillar westernromaner men den här var lite väl seg. The Searchers är romanen som ligger till grund för filmen  Förföljaren där John Wayne har huvudrollen. Två män ger sig ut på en, till synes,  ändlös jakt för att försöka rädda en ung flicka som blivit bortrövad av comancherna efter ett  överfall.

Början och slutet var väl OK men resten, mittdelen,  handlade mest om hur de två männen red kors och tvärs över prärien. Inte så konstigt kanske att avsnittet kändes långt, deras sökande pågick i över sex år.

Filmen är antagligen bättre.

H.E. Bates igen

Herbert Ernest  Bates (1905 – 1974) engelsk författare som  inte bara skrev  romaner och noveller, utan även natur- och trädgårdsböcker bland mycket annat. The Jacaranda Tree utspelas i Burma under andra världskriget, en miljö som Bates var väl förtrogen med efter att ha varit stationerad en tid i Fjärran Östern under kriget.

En grupp engelsmän tvingas fly när japanerna invaderar Burma. De utgör en omaka liten grupp med Paterson som självutnämnd ledare och den som organiserat flykten. Det tar bara ett par dagar innan osämja och misstänksamhet splittrar gruppen.

En läsvärd roman som känns tidlös. Den kanske inte riktigt nådde upp till Fair Stood the Wind for France, en annan roman av Bates som jag läste för ett tag sedan.

Bra från början till slut

Årets första månad till ända och kanske årets bästa bok. Ja det kanske är lite tidigt att kora årets bästa bok men det ska bra mycket till för att mäta sig med The Orchardist av Amanda Coplin. För mig hade den allt en bra historisk roman ska ha – intressant  historia,  trovärdiga karaktärer, bra språk och fin miljöskildring.

Första gången Talmadge lägger märke till flickorna är när de stjäl äpplen från hans fruktstånd. De dyker senare upp på hans fruktodling, två unga gravida flickor, hungriga och skygga. Talmadge, en man i övre medelåldern,  bor sedan många år ensam på sin gård i en vacker, avlägsen dal.  Hans älskade syster försvann  under mystiska omständigheter för över fyrtio år sedan, strax efter föräldrarnas död. En förlust som tog honom väldigt hårt.

Flickorna dröjer sig kvar kring gården, de tigger mat av Talmadge men undviker till en början all annan kontakt. Sakta men säkert får flickorna förtroende för Talmadgde och hans goda vän Caroline.  Jane och Della är systrar och på flykt från en bordell ägd av en  sadistisk typ, Michaelson.  När Michaelson en dag dyker upp med några av sina kumpaner får det förödande konsekvenser för flickorna.

Det här var bara en liten glimt ur en helt fantastiskt berättelse som utspelas i början av 1900-talet i en dal i Nordvästra USA.