Efter en något trög och ganska händelsefattig inledning blev One Morning Like a Bird av Andrew Miller bättre ju längre jag läste. Sista halvan av boken var riktigt bra men någon bladvändare kan jag inte påstå att det är. Andrew Miller har fått flera litterära priser och även varit nominerad till Bookerpriset så förväntningarna var ganska höga, men tyvärr blev det lite av en besvikelse.
Miljön är Tokyo 1940. Yuji Tanako är en ung man med författardrömmar. Han bor tillsammans med sina föräldrar och ett par tjänsteflickor i en förort. Modern är sjuklig och har inte visat sig ute på tio år, hon sörjer Yujis bror som omkom i en jordbävning flera år tidigare.
Tillsammans med ett par av sina vänner och en fransman, monsieur Feneon, har de bildat en litterär klubb där de träffas och pratar franska. Yuji är i en bekymersam situation, underhållet som han hittils kunnat leva av har precis dragits in av hans far och han är på jakt efter ett jobb. Något som inte är det lättaste . Yuji oroar sig också för att bli inkallad i kriget men hoppas att hans bräckliga hälsa skall sätta stopp för det.
Hans föräldrar flyttar till en farbror ute på landet och Yuji får till slut jobb som chaufför åt en man som ägnar sig åt handel på svartabörsen. Monsieur Feneon har en 19-årig dotter och efter ett teaterbesök inleder Yuji och Alissa en kort romans vars resultat blir en omtumlande och oväntad erfarenhet för Yuji.
Ja det var handlingen, inte så upphetsande tyvärr men ändå godkänd tack vare att det blev lite intressantare på slutet. Jag kan väl inte påstå att jag kommer att läsa något mer av författaren inom den närmaste framtiden, jag blev inte särskilt imponerad av den här boken.
Postat i Asien, Lästips på engelska | 4 kommentarer »
Ibland tar man fel på titlar. När jag såg den här boken, The Knitting Circle, trodde jag att det var en helt annan bok. Jag trodde att det var Livets aviga och räta, fast på engelska förstås, och den hade jag ju tänkt läsa. Författaren till den boken kom jag inte ihåg men när jag senare kollade upp den engelska titeln så var det Friday Night Knitting Club skriven av Kate Jacobs. Den här var skriven av Ann Hood. Storyn i de båda böckerna verkar dock vara ganska lika, en grupp kvinnor träffas i en garnaffär för att sticka och det visar sig att var och en har en speciell anledning varför de har anslutit sig till gruppen/klubben.
The Knitting Circle
Livet rasade samman för Mary när hennes lilla dotter Stella dog. För Mary kändes det som om hon själv slutade leva i det ögonblicket och sorgen tog överhand. Hon ser spår av Stella överallt i huset, i parken, i affärer, och hon kan inte ta sig för något utan att riskera att falla i gråt. Hon kan inte förstå hur hennes man Dylan kunde gå tillbaka till arbetet så snart, själv kan hon inte ens tänka på att börja arbeta igen. Hela hennes tillvaro går ut på att sörja Stella, sitt enda barn. Marys mamma ringer och försöker uppmuntra henne att ”börja leva igen” – Du borde lära dig sticka, det finns inget bättre för att skingra tankarna eftersom man måste koncentrera sig på teknik och mönster. Jag vet rätt person som skulle kunna lära dig, hon har en garnaffär där hon ordnar stick-träffar.
Mary låter sig övertalas och åker till Big Alices garnaffär. Där får hon lära sig att sticka en halsduk och träffa de andra deltagarna i cirkeln. Så småningom inser hon att hennes mamma hade rätt, att sticka skingrar tankarna och Mary kan för några timmar glömma tankarna på Stella. Efterhand som Mary lär känna de andra kvinnorna som träffas och stickar, får hon höra deras historia. Alla har de någon form av sorg som de bär på eller kanske råkat ut för en traumatisk händelse som förändrat deras liv, och Mary förstår att hon inte är ensam. För Mary blir stick-träffarna ett viktigt inslag i tillvaron och hon börjar till och med fundera på att återvända till jobbet som journalist.
Visst är den aningen sentimental och lite förutsägbar men jag gillade boken. Jag ville lära känna de sympatiska människorna som träffas i Alices garnaffär, få ta del av deras liv och historia. Författarinnan skrev boken utifrån egna erfarenheter, hennes femåriga dotter Grace dog plötsligt och hon fick rådet att börja sticka som en slags terapi för att ta sig ur sorgen.
Knit one, purl one, knit one, purl one….
Postat i Lästips på engelska, USA & Canada | 2 kommentarer »
Julia Franck är en tysk författarinna född 1970 i Berlin. Hon har skrivit flera böcker men Hjärtats blinda fläckar är den första i svensk översättning. Boken vann tyska bokhandlarpriset 2007.
Boken börjar väldigt dramatiskt. Alice och hennes lille son Peter bor ensamma i en lägenhet i Stettin strax efter krigsslutet. Alice är sjuksköterska och lever sedan flera år under falsk identitet. Till slut blir situationen i staden ohållbar, skolor och affärer stängs, ryska soldater våldgästar och våldtar och på sjukhuset pratas det om Alices härkomst. Alice packar en resväska och beslutar sig för att fly. På tågstationen säger hon till Peter att sitta och vänta på en bänk medan hon springer iväg ett kort ärende, men Alice kommer inte tillbaka. Hon lämnar sin son på stationen.
Helene, sedemera Alice, och hennes sju år äldre syster Martha växer upp med en far som äger ett tryckeri och en psykiskt instabil mamma. En mamma som det pratas om bland grannarna, inte bara för hennes märkliga beteende men också för att det påstås att hon är judinna. Fadern drar ut i första världskriget och kommer tillbaka svårt sårad och behöver ständig vård. Det blir Martha, nyss färdig sjuksköterska, som vårdar fadern i hemmet och den unga Helene får sköta tryckeriet. Deras mor låser in sig på sitt rum och sjunker allt djupare in i psykisk sjukdom. När fadern till slut dör reser systrarna till en välbärgad släkting i Berlin. Helene är den ordentliga, ambitiösa systern medan Martha älskar att umgås med kusin Fannys rika vänner, festerna och livet i det dekandenta 20- och 30-talets Berlin.
Det gick lite trögt någonstans mitt i boken men det berodde mer på mig än på själva historien. Den är välskriven, kräver en viss koncentration av läsaren, inget man hastar igenom. Två världskrig utspelas under tidsperioden man får följa Helene men det känns ganska avlägset, inte mycket nämns i boken om detta förutom några svårt sårade patienter, bristen på utrustning och de långa skiften på sjukhuset där Helene/Alice arbetar. Det är väl det som gör mig lite förundrad, jag hade trott att krigen skulle vara mer dominerande i en berättelse som sträcker sig över en period med två världskrig.
Men den stora frågan, det som jag undrade över och som drev mig framåt var: Vad hände med den lille pojken Peter?
Postat i Europa, Lästips på svenska | 2 kommentarer »
BBC visar just nu tredje serien om Lark Rise to Candleford, bara att hoppas att Svt köper in. För den som inte kan vänta finns första och andra serien att köpa på Amazon.
Postat i Film och TV | Lämna en kommentar »
Jag läser en hel del bloggar, mest bokbloggar och då onekligen en del skriva av biblioteksmänniskor. En del av dessa biblioteksmänniskor verkar bli ytterst förnärmade eller irriterade över hur de blir tilltalade av besökarna på biblioteket. Att ropa fröken är tydligen helt förkastligt för att inte tala om att använda förnamnet…oj, oj.
Jag tycker att det är helt OK att de använder förnamnet, jag har ju en namnskylt på mig, det är väl bra att den kommer till nytta. Har inget emot fröken heller, jag är i den åldern när jag är glad så länge ingen kallar mig kärring 
. Härom veckan kom en kille, som säkert var 15-20 år yngre än mig, fram till informationsdisken med orden ”Tjena tjejen!” – sånt suger man ju åt sig eftersom man inte är direkt bortskämd med att bli kallad tjej av yngre låntagare (inte så ofta av äldre heller för den delen).
Lilla gumman har jag lite svårare för, jag är ganska lång (och inte sååå gammal) så nån liten gumma är jag sannerligen inte, men jag tror att det bara hänt någon enstaka gång att någon kallat mig för det. Tant får man ju heta så fort man passerat 30-års strecket och det är mest små barn som använder det, men vad skall de annars säga?
Vi har en låntagare, en kille i 25-års åldern som kallar oss kvinnliga bibliotekarier/assistenter för damen – ganska gulligt egentligen.
Jag föredrar också du framför ni som känns väldigt uppstyltat och stelt. Sen har vi ju Miss (eller de kanske menar Ms, något mitt emellan Miss och Mrs).
De allra flesta inleder med Hej eller Ursäkta, även om tjejerna (stor åldersspridning ) och killarna i Receptionen/lånedisken oftast får höra Hallå, hallå! när låntagarna vill ha hjälp.
Så länge våra besökare är någorlunda trevliga har det väl inte så stor betydelse hur de tilltalar en, eller hur?
Postat i I biblioteket | 5 kommentarer »
Verkar vara dåligt med inspirationen på bokbloggarna nu för tiden. Det är mest en massa läsutmaningar, bokfrågornas ABC, tematrio o.s.v.
Postat i Böcker och läsning | 2 kommentarer »
Det hör väl julen till att spela sällskapsspel. Vi har också spelat en del, vad ska man annars göra när det är så kallt att man inte kan gå ut annat än korta ärenden, det har ju inte varit tal om att gå ut på några långpromenader. Det har blivit både TV-spel och så ett gammalt hederligt brädspel.
Vi har spelat några omgångar Scrabble och hittills har jag inte lyckats att vinna en enda. Det är väl bara att konstatera att jag kommer aldrig att bli någon strategisk spelare. Jag gillar att få ihop långa ord, de kanske inte ger så mycket poäng men det ser bra ut när orden strålar ut åt alla håll över spelbrädet och så öppnar det för nya möjligheter, nya ord. De andra i familjen tänker bara på att få ihop så mycket poäng som möjligt genom att göra av med så få brickor som möjligt och utan att underlätta för någon annan att få dubbla eller tredubbla ordpoäng. Jag är inte så bra på att förutse att någon annan kan utnyttja mina ord till sin egen fördel och få ihop tredubbelt mer poäng än jag lyckas med. Jag förstår inte heller att engelska språket skall envisas med att ha så mycket särskrivningar – jag skulle ha vunnit massor av gånger om alla mina ord var tillåtna, det skulle också vara lättare att få ihop längre ord.
Nu finns det en liten baktanke med mitt sätt att spela, genom att hela tiden försöka få ihop så långa ord som möjligt så tar ordbrickorna slut snabbare och det i sin tur att spelet avslutas. Jag spelar hellre två korta omgångar än en lång .
Postat i Vardagslivet | Lämna en kommentar »
Efter att ha läst massor av inlägg på diverse bokbloggar var jag tvungen att lägga mig ner och vila en stund. Varför? Jo alla är så ambitiösa med vad de skall läsa år 2010, jag blev alldeles uttröttad vid blotta tanken på vad en del tänker ta sig an.
Läsa alla årets Augustvinnare
Läsa minst 100 böcker
Läsa alla som ligger etta på Bokustoppen
Läsa minst 20 000 ord
Läsa böcker på minst fyra språk förutom svenska
Läsa alla 173 olästa böcker i min bokhylla (eller hur många det nu var)
Läsa minst 15 nya deckarförfattare och 12 poeter
Läsa fler nobelpristagare
Läsa böcker av författare från alla kontinenter
o.s.v.
En del tänkte till och med kombinera flera av ovanstående.
Det fanns en tid när jag hade ambitionen att läsa ut alla böcker som jag började på, nu är jag både äldre och klokare. Att läsa skall vara en njutning, inget tvång.
Själv tänker jag bara läsa det som faller mig in, böcker som jag får ögonen på genom jobbet på biblioteket…ja, så som jag har gjort de senaste 10-20 åren. Jag kan verkligen rekommendera det, ingen läs-stress eller dåligt samvete och man kan hitta många udda böcker och riktiga läsupplevelser. Jag har en lång Att läsa-lista där jag skriver upp sådant som verkar intressant, som jag skulle vilja läsa, men det är bara som ett stöd för minnet. Det var länge sedan jag insåg att jag aldrig kommer att hinna läsa alla på den listan eftersom den hela tiden fylls på.
En annan sak som jag blir så fascinerad av är hur många böcker bloggmänniskorna hinner läsa på ett år. Tittar man på min lästa-lista för 2009 så skulle man kunna tro att jag läser böckerna baklänges, så kort är min. Jag har alltid två böcker på gång samtidigt men läser tydligen väääldigt sakta i jämförelse med många andra.
GOTT NYTT ÅR!
Postat i Böcker och läsning | 6 kommentarer »
Det har blivit en hel del TV-tittande de senaste dagarna, men det är väl det julen är till för – att ta det lugnt, äta choklad och annat godis och att titta på TV. Såg i söndags första avsnittet av Damernas detektivbyrå och jag måste säga att jag gillade det skarpt. Jag har inte läst böckerna så jag visste egentligen inte vad jag kunde förvänta mig men det blev en positiv överraskning. Jag fick också en favorit, den tillknäppta sekreteraren. Jag ser verkligen fram emot avsnitt två.
Böckerna, skrivna av Alexander McCall Smith, om Precious Ramotswe och hennes detektivbyrå:
Damernas detektivbyrå – The No 1 Ladies’ Detective Agency
Giraffens tårar – Tears of the Giraffe
Vackra flickors lott - Morality for Beautiful Girls
Kalaharis skrivmaskinsskola för män – The Kalahari Typing School for Men
Livets skafferi – The Full Cuboard of Life
I muntra damers sällskap – In the Company of Cheerful Ladies
Lycka och ett par blå skor – Blue Shoes and Happines
Den gode maken på Zebra Drive – The Good Husband of Zebra Drive
Miraklet på Speedy Motors – The Miracle at Speedy Motors
Tedags för normalt byggda damer – Tea Time for the Traditionally Built
Postat i Afrika, Böcker och läsning, Film och TV | 1 kommentar »
Boken – Den sista konkubinen - började bra men efter ett 50-tal sidor började det gå lite trögt, det blev lite svårt att hålla isär alla personerna. En del hade liknande namn, en del gick under flera namn och så ett antal Hennes Höghet och Hennes Nåd o.s.v. Jag gillar historiska romaner, jag gillar romaner om Japan men den här kändes lite ointressant på något vis och lång, nästan 500 sidor. Den var inte tråkig eller dålig, hade den varit det hade jag slutat ganska snart, jag läste i alla fall ut den. Nej, det var något annat som gjorde att den inte riktigt fångade mitt intresse. Det kanske bara var så att jag inte var på humör för att läsa den här boken just nu, vid ett annat tillfälle hade jag kanske tyckt bättre om den. Som tur var tog den sig lite på slutet men jag får väl erkänna att ibland skummade jag vissa sidor.
Det är en berättelse med historisk bakgrund och handlar om flickan Sachi, uppväxt i en liten avlägsen by i bergen, som vid 11-års ålder kommer till kvinnornas palats i Edo (nuvarande Tokyo) där 3 000 kvinnor och endast en man, shogun, bor. Efter några år blir hon tack vare sin skönhet utvald till shogunens konkubin och som resultat av detta en av de mäktigaste kvinnorna i palatset. När ett inbördskrig bryter ut blir Sachi tvungen att fly och tillsammans med en hovdam och ett par samurajer ger de sig ut på en lång och farofylld vandring i bergen .
Det är en kärleksskildring men också brutal och våldsam på sina ställen, det är många avhuggna lemmar och huvuden som rullar.
Omslaget tycker jag är fantastisk och lockar till läsning, lockade i alla fall mig även om boken inte uppfyllde mina förväntningar.
En fantastisk sida om det gamla Edo
Allt du behöver veta om kimono - mönster, färger, olika typer etc.
Postat i Asien, Historisk, Lästips på svenska | Lämna en kommentar »
Ja då var böndernas kärlekssökande över för den här gången, och det gick ju bra för en del, och mindre bra för andra. Får väl säga att den här omgångens bönder var riktigt lustiga typer, och då menar jag mer åt det positiva hållet än det negativa.
Janne gillade jag bäst, glimten i ögat och massor med humor, men han valde ju fel tjej.
Per-Jörgen, charmig men det hoppade lite väl många grodor ur munnen på honom.
Thilde så söt, är övertygad om att hon måste ha varit ett av Astrid Lindgrens Bullerbybarn i ett tidigare liv.
Och så Roger. Vi har en sådan där modern platt-TV där personerna antingen blir långa som störar med en bit av huvudet kapat eller nästan lika breda som långa och Roger var inte till sin fördel i wide-screen. Han såg mest ut som en liten tomte, men han och Camilla är ju ett så gulligt par.
Nu får man vänta till nästa år och nya bönder.
Postat i Film och TV | Lämna en kommentar »
Fem tjusiga tjej-damer på en scen med adventsstjärna och ljusgirlanger som bakgrund en gråmulen decemberdag. Vi satt där med en varsin bokhög framför oss på bibliotekets kafé och gjorde vårt bästa att locka till läsning med våra boktips. En blandning av nobelpristagare, tyska och danska deckare, roman om Hong Kong, golfspelare, nybliven pensionär, äventyrslysten skotte, diskbänkar….ja det var bara något av det vi presenterade idag. Stor variation, något för alla smaker.
Idag hade flera personer kommit speciellt för att lyssna på oss. Den här gången var det inte bara en kompis till en kompis och ett par lojala arbetskamrater och någon halvsovande kafégäst. Nej, det var omkring ett dussin åhörare som hade slagit sig ner vid kaféborden för att lyssna på oss. Det kändes bra. Vi börjar nästan känna oss som proffs.
Ett positivt resultat var att flera av åhörarna genast ville låna ett par av böckerna
Postat i Böcker och läsning, I biblioteket | 5 kommentarer »
Ibland är det svårt att kombinera karriär med lojalitet och vänskap och trots goda föresatser kan det ibland sluta med tårar och besvikelse.
Firefly Lane är namnet på en lugn gata (och titel på den här boken) och där bor 14-åriga Kate med föräldrar och yngre bror. Hon är tystlåten, ordentlig och alldaglig och har inte speciellt många vänner, hon befinner sig långt ner på popularitetsskalan. En dag flyttar en ny flicka, Tully Hart, in i det lite förfallna huset mitt över gatan. Hon är allt Katie inte är – tuff, söt, har de rätta kläderna och blir snart en av de populäraste flickorna på skolan. Till Katies stora förvåning blir de två flickorna bästa vänner, de blir snart oskiljaktiga och ingår en pakt där de lovar varandra att förbli bästa vänner för livet.
De bestämmer sig båda för att bli journalister och börjar på college. Tully är den dominerande och drivande av de två och gör nästan allt för att nå sina drömmars mål, att bli nyhetsreporter på en av de stora TV kanalerna, medan Katie kommer underfund med att karriär inte är allt här i livet, hennes största önskan är i stället att bilda familj. När Katie hittar sitt livs kärlek och gifter sig känner sig Tully smått sviken av sin vän, de skulle ju göra allt tillsammans, de skulle bli berömda nyhetsreportrar. Det är inte första gången Tully känner sig sviken av någon som står henne nära, hennes egen mor övergav henne när hon var liten och de har bara haft mycket sporadisk kontakt genom åren, något som har satt djupa spår känslomässigt.
Tullys karriär går spikrakt uppåt och i sin strävan att alltid stå i rampljuset sårar hon sin bästa vän.
Det var första gången jag läste något av Kristin Hannah, en mycket populär författare i den lite lättare genren.
På plussidan: det är en driven, stundtals riktigt gripande, välskriven historia med trovärdiga karaktärer. Historien börjar 1974 och sträcker sig 30 år framåt i tiden och för mig var igenkänningsfaktorn hög vid omnämnade av händelser och musik under den tidsperioden.
På minussidan: vad man kan förvänta sig med en lagom blandning av kärlek, svek, vänskap, sjukdom….de vanliga ingredienserna alltså inget utöver det gängse den här typen av romaner. Det är ingen bok som lämnar något djupt avtryck efter sig, alltså mer underhållning för stunden. Den kändes också lite lång och jag blev ibland hjärtligt trött på den självupptagna Tully.
Postat i Lästips på engelska, USA & Canada | Lämna en kommentar »
Efter en något trög och ganska händelsefattig inledning blev One Morning Like a Bird av Andrew Miller bättre ju längre jag läste. Sista halvan av boken var riktigt bra men någon bladvändare kan jag inte påstå att det är. Andrew Miller har fått flera litterära priser och även varit nominerad till Bookerpriset så förväntningarna var ganska höga, men tyvärr blev det lite av en besvikelse.
