Kvinnliga äventyrare och alpinister i början av 1900-talet . Ja, det är ämnet i Susanna Jones roman When nights were cold. Ett väldigt vackert omslag och en vacker titel. Detta och ämnet var det som lockade mig att läsa den här romanen. Visst, Susanna Jones lockade också, har läst åtminstone en av hennes böcker som jag tyckte mycket om.
Ett lite udda ämne, eller rättare sagt, lite ovanligt med kvinnor som klättrar i berg och speciellt under den här tidsperioden. Grace bor med sin äldre syster och föräldrar i London. Både Grace och hennes far följer med stort intresse Scott och Shackletons polarexpeditioner och Grace drömmer om att en dag själv delta i en expedition. Trots starka protester från föräldrarna söker hon till ett kvinnligt college strax utanför London – hon blir antagen och flyttar från det mörka och instängda föräldrahemmet.
Grace bildar, med tre väninnor från college, Antarctic Exploration Society. Av de fyra unga kvinnorna är det bara en, Cecily Parr, som har någon egentlig erfarenhet av sträng kyla, snö och is. Hon har klättrat en del i Alperna och hennes föräldrar var båda hängivna alpinister. Väninnorna tränar, under ledning av Parr, teknik och uthållighet i Wales. Målet är att så småningom klättra i Alperna. Ett mål som uppfylls men som får tragiska följder.
Berättare är den något instabila Grace som genom tillbakablickar försöker förstå vad det var som gick fel. Efter föräldrarnas död lever hon ensam i det stora dystra huset med bara en tjänsteflicka och ett par inneboende som enda sällskap. Hon hoppas också att systern, som hon inte hört av på många år, skall återvända till huset.
Jag gillade den här boken där man från början anar att det är många trådar som skall nystas upp innan hela sanningen kommer fram.
Verkligen snygg framsida och annorlunda innehåll. Jag har läst Jones förrut. När kommer den på svenska månntro? Jag orkar inte läsa på engelska.