Kasserade böcker och ett fynd

Ägnade en  del av min arbetstid i sommar åt en välbehövlig gallring (om man nu vågar nämna det ordet) av bibliotekets  skönlitterära bestånd på engelska. Jag gick igenom alla böcker som inte blivit utlånade de senaste fyra åren. Allt som var slitet och  trasigt åkte direkt i soptunnan. Dubbletter av och  mindre frekventa klassiker åkte ner i magasinet likaså en del ”kända” titlar och prisbelönta författare. Resten då, jo de mest attraktiva gick till vår bokförsäljning men sedan var det en försvarlig hög med halvgamla, halvslitna och allmänt oattraktiva böcker som ingen hade velat se åt på många år, de åkte också i soptunnan. Visst skulle man önska att man kunde behålla allt, men det är en fullständig omöjlighet eftersom vi inte har självexpanderande hyllor och ytterväggar. Det är inte meningen att man skall behöva skohorn för att få plats med böckerna på hyllorna, det behövs luft och skyltutrymme så att man kan se framsidorna på åtminstone en del av böckerna.

 När man gör en sådan här gallring blir det alltid en hög som viserligen inte lånats ut, inte platsar i magasinet men som man heller inte vill göra sig av med. Det är oftast egna favoriter (hur ska jag kunna gallra den där boken som var så otroligt bra även om ingen annan verkar tycka det), böcker som borde gå att låna ut och så såna som man själv inte upptäckt tidigare men som man nu släpar hem eller skriver upp på ”att läsa-listan”. En som jag tog hem visade sig vara ett riktigt fynd – Refuge av Gillian White. White har skrivit bl. a. Tiggarbruden och Häxvagga.

refugeMardrömmen börjar med ett nyhetsinslag på TV om en två månader gammal baby som bränts ihjäl i sin barnvagn av ett ungdomsgäng.  Shelley inser med fasa att hennes elvaårige son Joey  och hans kompisar är ligisterna som är skyldiga, hon känner igen Joeys jacka på en bild från en övervakningskamera. Shelley, ännu inte fyllda trettio år, men redan mamma till sex barn med nästan lika många fäder. Shelley älskar sina barn och skulle kunna gå i döden för dem även om hon ibland önskar att hon var fri och obunden. Joey är hennes äldsta och han har alltid varit ett problembarn, alltid råkat i trubbel, blivit anklagad för än det ena och än det andra men Shelley har alltid tagit honom i försvar, alltid försökt hitta en ursäkt för hans beteende. Men nu har han gått för långt även om hon är övertygad om att Joey inte var den som tände på, det måste vara någon av hans ligistkompisar som hon inte gillar att han umgås med.
Polisen och vittnen är av en annan åsikt och när Joey tas in till förhör får Shelley och de andra barnen för sin egen säkerhets skull flytta till en fosterfamilj ute på landet. Enligt polisen och de sociala myndigheterna är det en perfekt familj med lång erfarenhet av att ta hand om barn.  Shelleys dagar upptas av besök hos advokater, polisen och med att hälsa på  Joey och hon är tvungen att lämna de mindre barnen hos fosterfamiljen även om hon är lite bekymrad över de hårda reglerna och avsaknaden av TV på den  lite avsides belägna bondgården.  Men barnen finner sig väl tillrätta och tyr sig direkt till den bastanta och mustachprydda Eunice, mor i huset. Efter en tid börjar Shelley få onda aningar, vad har egentligen hänt på gården tidigare, och vad har hänt med de andra som har bott här? 

En  bra bok som speglar tidsandan med ekonomiska problem, arbetslöshet, våld och utsatthet men också lättläst och med en krypande känsla av obehag ju närmare slutet man kommer. Jag tycker inte att den kan klassas som en thriller eftersom det inslaget är av underordnad betydelse utan den koncentrerar sig mer på Shelley och hennes roll som mor och hennes tankar om vad som gått fel i hennes liv.

Annonser

6 thoughts on “Kasserade böcker och ett fynd

    • Ja, det vore på tiden, eftersom ingen har upptäckt den under de senaste fyra åren…. inte jag heller förrän nu, och då är engelska avdelningen mitt ansvar.

  1. Du skriver alltid lika roligt, skohorn!!! Jag har plötsligt bestämt att alla måste gallra 20% på varje avdelning. En utopi. Den enda bok vi har av Gillian White är Tiggarbruden, så ingen gallring behövs på engelska avdelningen där. Du borde besöka oss! Tack för boktipset, läser dock inget på engelska, för kompliserat.
    Signe

    • Vi är tvugna att gallra eftersom vi har så trångt, även om det är kan vara lite ångestfullt ibland men är man på gallringshumör då går det galant.
      Ibland har vi någon nitisk bokuppsättare som har gett sig den på att få upp alla böcker hur trångt det än är även om det betyder att trycka in in böckerna med våld (eller skohorn).

  2. Gillian White, jag tyckte mycket om hennes Häxvaggan men hade ingen aning om att hon skrivit fler och dessutom blivit översatt. Ska kolla in biblioteket!

    • Häxvaggan har jag inte läst ännu men jag tyckte mycket om Tiggarbruden som var väldigt underhållande, en TV-serie byggd på den romanen visades på svensk TV för några år sedan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s