Firefly Lane

Ibland är det svårt att kombinera karriär med lojalitet och vänskap och  trots goda föresatser kan det ibland sluta med tårar och besvikelse.

Firefly Lane är namnet på en lugn gata (och titel på den här boken) och där bor 14-åriga Kate med föräldrar och yngre bror. Hon är tystlåten, ordentlig och alldaglig och har inte speciellt många vänner, hon befinner sig långt ner på popularitetsskalan. En dag flyttar en ny flicka, Tully Hart,  in i det lite förfallna huset mitt över gatan. Hon är allt Katie inte är – tuff, söt, har de rätta kläderna och blir snart en av de populäraste flickorna på skolan. Till Katies stora förvåning blir de två flickorna bästa vänner, de blir snart oskiljaktiga och ingår en pakt där de lovar varandra att förbli bästa vänner för livet.

De bestämmer sig båda för att bli journalister och börjar på college. Tully är den dominerande och drivande av de två och gör nästan allt för att nå sina drömmars mål, att bli nyhetsreporter på en av de stora TV kanalerna, medan Katie kommer underfund med att karriär inte är allt här i livet, hennes största önskan är i stället att bilda familj. När Katie hittar sitt livs kärlek och gifter sig känner sig Tully smått sviken av sin vän, de skulle ju göra allt tillsammans, de skulle bli berömda nyhetsreportrar. Det är inte första gången Tully känner sig sviken av någon som står henne nära, hennes egen mor övergav henne när hon var liten och de har bara haft mycket sporadisk kontakt genom åren, något som har satt djupa spår känslomässigt.

Tullys karriär går spikrakt uppåt och i sin strävan att alltid stå i rampljuset sårar hon sin bästa vän.

Det var första gången jag läste något av Kristin Hannah, en mycket populär författare i den lite lättare genren.
På plussidan: det är en driven, stundtals riktigt gripande, välskriven historia med trovärdiga karaktärer. Historien börjar 1974 och sträcker sig 30 år framåt i tiden och för mig var igenkänningsfaktorn hög vid omnämnade av händelser och musik under den tidsperioden.
På minussidan: vad man kan förvänta sig med en lagom blandning av kärlek, svek, vänskap, sjukdom….de vanliga ingredienserna alltså inget utöver det gängse den här typen av romaner. Det är ingen bok som lämnar något djupt avtryck efter sig, alltså mer underhållning för stunden. Den kändes också lite lång och jag blev ibland hjärtligt trött på den självupptagna Tully.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s