Ursäkta, hallå!

Jag läser en hel del bloggar, mest bokbloggar och då onekligen en del skriva av biblioteksmänniskor. En del av dessa biblioteksmänniskor verkar bli ytterst förnärmade eller irriterade över hur de blir tilltalade av besökarna på biblioteket. Att ropa fröken är tydligen helt förkastligt för att inte tala om att använda förnamnet…oj, oj.

Jag tycker att det är helt OK att de använder förnamnet, jag har ju en namnskylt på mig, det är väl bra att den kommer till nytta. Har inget emot fröken heller, jag är i den åldern när jag är glad så länge ingen kallar mig kärring 🙂 . Härom veckan kom en kille, som säkert var 15-20 år yngre än mig, fram till informationsdisken med  orden  ”Tjena tjejen!” – sånt suger man ju åt sig eftersom man inte är direkt bortskämd med att bli kallad tjej av yngre låntagare (inte så ofta av äldre heller för den delen).

 Lilla gumman har jag lite svårare för, jag är ganska lång (och inte sååå gammal) så nån liten gumma är jag sannerligen inte, men jag tror att det bara hänt någon enstaka gång att någon kallat mig för det. Tant får man ju heta så fort man passerat 30-års strecket och det är mest små barn som använder det, men vad skall de annars säga?

Vi har en låntagare, en kille i 25-års åldern som kallar oss kvinnliga bibliotekarier/assistenter för damen – ganska gulligt egentligen.

Jag föredrar också du framför ni som känns väldigt uppstyltat och stelt. Sen har vi ju Miss (eller de kanske menar Ms, något mitt emellan Miss och Mrs).

De allra flesta inleder med Hej eller Ursäkta, även om tjejerna (stor åldersspridning 🙂 ) och killarna i Receptionen/lånedisken oftast får höra Hallå, hallå! när låntagarna vill ha  hjälp.

Så länge våra besökare är någorlunda trevliga har det väl inte så stor betydelse hur de tilltalar en, eller hur?

Annonser

8 thoughts on “Ursäkta, hallå!

  1. Så länge man blir hövligt och välment tilltalad är ju allt frid och fröjd! Jag har nog i stort sett aldrig varit med om att bli otrevligt tilltalad, även om man förstås har blivit oförtjänt utskälld en eller annan gång.

    Men hallå, sådant ingår i ett arbete där man har mycket kontakt med människor. Det gäller att förstå att den andra personen antagligen har en dålig dag och absolut inte ta åt sig personligen.

    Om låntagarna kan ens förnamn – det är ju suveränt. 🙂

  2. Jag håller helt och hållet med, och skulle man råka ut för någon otrevlig typ, vilket verkligen hör till undantagen, så får man försöka att inte ta åt sig utan tänka på alla trevliga människor man kommer i kontakt med.

  3. Visst kan det vara så att man drar sig för att läsa en bok för att den varit så omtalad, men ofta slutar det i mitt fall att jag i alla fall läser boken… även om det kan bli långt efteråt!!!

    Håller med… huvudsaken de är trevliga… fast lilla gumman tycker jag kan vara trevligt också… det beror ju på vem som säger det iofs… det kanske passar bäst inom familjen eller om någon gammal tant säger det med ett leende på läpparna.

    • Det är inte så att jag tycker illa om ifall någon kallar mig lilla gumman, det är bara det att det känns lite… ja vad ska man säga…”obekvämt”

  4. Jag undrar bara varför dotterns goda vän (16 år) kallar mig Mrs Giles. Är det för att hon är artig, eller för att hon avskyr mig och måste markera detta?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s