Japan 1940

Efter en något trög och ganska händelsefattig inledning blev One Morning Like a  Bird av Andrew Miller bättre ju längre jag läste. Sista halvan av boken var riktigt bra men någon bladvändare kan jag inte påstå att det är. Andrew Miller har fått flera litterära priser och även varit nominerad till Bookerpriset så förväntningarna var ganska höga, men tyvärr blev det lite av en besvikelse.

Miljön är Tokyo 1940.  Yuji Tanako är en ung man med författardrömmar. Han bor tillsammans med sina föräldrar och ett par tjänsteflickor i en förort. Modern är sjuklig och har inte visat sig ute på tio år, hon sörjer Yujis bror som omkom i en jordbävning flera år tidigare. 
 Tillsammans med ett par av sina vänner och en fransman, monsieur Feneon, har de bildat en litterär klubb där de  träffas och pratar franska.  Yuji är i en bekymersam situation, underhållet som han hittils kunnat leva av har precis dragits in av hans far och han är på jakt efter ett jobb. Något som inte är det lättaste . Yuji oroar sig också för att bli inkallad i kriget men hoppas att hans bräckliga hälsa skall sätta stopp för det.
Hans föräldrar flyttar till en farbror ute på landet och Yuji får till slut jobb som chaufför åt en man som ägnar sig åt handel  på svartabörsen. Monsieur Feneon har en 19-årig dotter och efter ett teaterbesök inleder Yuji och Alissa en kort romans vars resultat blir en omtumlande och oväntad erfarenhet för Yuji.

Ja det var handlingen, inte så upphetsande tyvärr men ändå godkänd tack vare att det blev lite intressantare på slutet. Jag kan väl inte påstå att jag kommer att läsa något mer av författaren inom den närmaste framtiden, jag blev inte särskilt imponerad av den här boken.

Annonser

4 thoughts on “Japan 1940

  1. Men hans Den sinnrika smärtan (Ingenious pain) är nog så ljuvlig även om det tar några sidor innan man förförs som läsare…

    I sammanhanget kan jag ändå inte låta bli att tänka på alla böcker som inte blivit lästa till slutet på grund av att början varit kass och trög. Det är ju ett retoriskt självmord av författaren att inte lägga extra ansträngning på början, tycker jag.

  2. Heidi – håller med, författarna borde inse att början är nästan det viktigaste, för att fånga läsarnas intresse. Fast ibland härdar man ut i alla fall, men för mig händer det mer sällan nu än tidigare.

  3. Daniel – Jag brukar ge en bok ca 50 sidor innan jag slutar men den här var ett undantag, kanske mest för att jag hoppades att den skulle bli bättre, och det blev den också. Men det var på vippen att den åkte tillbaka till bibblan outläst.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s