Paus från deckare

Jag läste mycket deckare förut men de senaste åren har det blivit mindre och mindre av den genren. Jag tröttnade helt enkelt, det var samma koncept, naturligtvis,  bara lite olika miljöer och personer och naturligtvis en viss variation i fråga om själva morden som sedan löses på ett mer eller minder trovärdigt sätt på de sista sidorna. Nu läser jag  deckare och thrillers (som jag föredrar)  i perioder och jag har haft en period nu när det blivit ett antal,  många har varit bra, riktigt bra till och med men de lämnar inte så mycket efter sig. Efter bara ett kort tag har jag totalt glömt (med något få undantag) vem som var mördaren.

Den senaste jag avslutade var Svart som natten av Ann Cleeves. Jag blev rekommenderad den av en kollega och jag gillade den, mycket tack vare miljön, vinter på Shetlandsöarna. En ung flicka hittas mördad i snön och misstankarna faller direkt på Magnus Tait, en  lite udda äldre man som ett antal år tidigare blev misstänkt för ett annat mord på en liten flicka. Flickan hittades aldrig och Magnus släpptes i brist på bevis. Det är svårt att vara anonym på ett ställe som Shetlandsöarna där alla känner alla och där rykten sprids snabbt. Kommissarie Perez, född och uppvuxen på öarna, vet att det är lätt att bli dömd på förhand i ett litet samhälle och tillsammans med en kollega från fastlandet försöker han lösa mordet. Inte det lättaste när det ser ut som om  gamla vänner och grannar är inblandade, men som så ofta i deckare är det inte alls så enkelt, allt är inte så som det verkar vid en ytlig undersökning.

Som sagt, bra deckare, över genomsnittet men nu känner jag att det är dags att ta en rejäl paus från den typen av litteratur. Det ger mig inte mersmak, jag vill nog ha lite mer ”innehåll”  någonting som ger mig något att tänka på även efter det att boken är slut.

Jag tittar också väldigt sällan på TV-deckare nu för tiden, särskilt om de sträcker sig över mer än tre sammanhängande avsnitt.

Annonser

2 thoughts on “Paus från deckare

  1. Håller med, jag har helt slutat med tevedeckare, läser sällan deckare också. Men jag gillade ändå den sydafrikanske författaren Deon Meyer för att han skriver så ärligt om sitt land, de böckerna ger mig något att tänka på, inte bara för att jag varit i Sydafrika tror jag.

  2. Förr var nog 50% av det jag läste deckare, numera kanske det rör sig om en handfull om året. Vad jag märkt är att väldigt många som läser deckare nu för tiden vill läsa dem i ordning, d.v.s. i utgivningsordning, även om de är helt fristående från varandra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s