Hopplösa titlar och att läsa i ordning

Jaha, då har det hänt igen. En låntagare ville låna en av Karin Alvtegens böcker men kunde inte komma ihåg vilka hon läst. Jag förstod henne fullständigt eftersom Alvtegens böcker har titlar som består av ett enda ord som börjar på s – Saknad, Skam, Skuld, Svek och Skugga. Hur skall man kunna  komma ihåg vilken som är vilken eller om man läst den? Många kommer inte ens ihåg det även om de ser omslagen (de upplagor vi har har också lite snarlika utseenden). Hur kan man som författare komma på en sådan idiotisk idé (eller det kanske är förlagen som bestämmer)?

Det verkar vara någon slags trend just nu att ha liknande omslag för en författare. Likaså det här med liknande titlar eller titlar på ett tema.  Kan tanken vara att man skall förledas tro att de hör ihop, fastän de egentligen inte gör det? Jag tänker främst på deckare/thrillers där varje bok i regel innehåller ett avslutat fall (undantag finns förstås men de är ändå väldigt få). Numera vill de flesta av våra besökare läsa dem i ”rätt ordning” d.v.s. i utgivningsordning. Vitsen med det är, om jag har förstått det rätt, att man på så sätt kan följa utredarens/polisens/privatdeckarens personliga liv. Som jag ser det blir inte mordfallet, eller vad det nu är, det primära. I stället är det utredarens garanterat trassliga privatliv som fokuseras. Jag läste tre av Läckbergs deckare i ”fel” ordning utan att störas det minsta, jag begrep faktiskt inte att jag borde ha läst dem i en annan ordning.

 Det här med att läsa i rätt ordning fick ett rejält uppsving efter Stieg Larssons Millenium-serie (nej, jag har inte läst dem). Sedan dess verkar folk tro att alla deckare måste läsas i ordning. För 10-15 år sedan var det nästan inte en människa som brydde sig om det, det var i alla fall ingen som ställde frågan.

Tack och lov för BTJ:s Mord i ordning! (Finns på alla bibliotek)

Som bibliotekarien kan jag känna en viss trötthet när en låntagare vill låna en eller flera delar i någon av dessa ”serier” och det visar sig att de flesta är utlånade. Då kommer den obligatoriska frågan: När kommer den in?  En fråga som är nästan omöjlig att ge ett korrekt svar på. Även om det finns ett återlämningsdatum på en bok är det inte alls säkert att boken kommer att återlämnas just det datumet, det kan ske både före och efter. Vi har ofta ganska många exemplar av populära böcker, och deckare brukar vara populära, särskilt svenska deckarförfattare. Efter att ha visat på dataskärmen och rabblat alla återlämningsdatum på alla exemplar vill sedan låntagaren ofta veta när nästa del kommer in. Samma procedur igen och då har både jag och låntagaren glömt bort när den första delen beräknas att komma in….ganska hopplöst, särskilt som det kanske är kö på någon av delarna, då blir det ännu svårare att gissa när låntagaren kan tänkas få den.

Annonser

6 thoughts on “Hopplösa titlar och att läsa i ordning

  1. Kära Luttrad bibliotekarie, jag är själv ofta i precis samma situation avseende ”läsa-i-rätt-ordning-fenomenet”. Lyckan blir då tämligen stor då jag däremellan faktiskt lyckas sälja in tanken att denna typ av litteratur kan läsas helt och hållet fristående! Jo, plötsligt händer det!
    Ett hallelujamomenet!

    Apropå de trista steretypa omslagen (Usch), visst vore det roligt om argumentet för användandet av dem vore RECYCLING, en medveten kostnadseffektiv formgivning snarare än att göra författaren till ett varumärke med egen layout?

  2. Ja Heidi, det händer ibland att man lyckas övertala någon även om de ser rätt skeptiska ut.

    Ingen större orginalitet bakom många av omslagen på deckare/thrillers: En ensam gatlykta på en mörk bakgata. Mordvapen med eller utan blodstänk. En ensam person i halvmörker omgiven av hotfulla skuggor etc.

    Kul med omslag som sticker ut som t.ex. ”Kinaschack” av Simon Lewis som har ett foto i rött av ett halvt ansikte eller ”Barn 44” av Tom Rob Smith med titeln i blodrött mot en vit, snötäckt bakgrund och en ensam man på ett järnvägsspår. Omslag som i alla fall får mig intresserad av innehållet (kanske inte de bästa exemplen men de som jag i hastigheten kom på).

  3. jag är lite motvals där, vill gärna läsa i rätt ordning o irriterar mig på översättningar som börjar ”mitt i” serier (Indrasons böcker till exempel)
    Fast jag har nog hunnit förtränga hur les man blir på alla ”rätt ordnin”-frågor

  4. Jag är också en sån som gärna vill läsa i ordning. Jag fixar dock det själv genom att reservera de böcker jag vill ha. Det som stör mig är dock att det inte alltid är så lätt att hitta ordningen i bibliotekskatalogen med alla olika upplagor hit och dit.

    • Ja det här med olika upplagor kan vara svårt att få grepp om – nytryck, pocketupplaga, olika upplagor i storstil och ibland i lättläst version.

  5. Att läsa i rätt ordning eller inte tycker jag beror på författaren. Jag har absolut inga problem att läsa Michael Connelly i ”fel” ordning. Detta eftersom handlingen ändå fokuserade på ”fallet” och inte så mycket Harry Boschs privatliv. Det lilla som anspelades gjorde inte så mycket.

    Men andra författare skriver på ett sätt som kräver sin ordning. Millenniumtrilogin till exempel fungerar inte alls att läsa i ”fel” ordning. Så det beror lite på. Men jag kan hålla med om att det är oftare än inte man kan läsa i den ordning man själv vill.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s