Att läsa i ordning, del 2

Det finns mycket olika åsikter om det här med att läsa i rätt ordning eller inte., men jag tillhör tydligen en minoritet när jag anser att det är rätt oväsentligt i vilken ordning man läser (helt)  fristående böcker. Jag är bara så fascinerad av fenomenet just när det gäller deckare/thrillers (kanske i högre grad deckare). Det blir särskilt tydligt i jobbet som bibliotekarie när låntagare vill köa på just en eller ett par titlar i en (i mitt tycke) icke-serie eftersom de vill läsa i ”rätt” ordning. Alla andra böcker av författaren kan finnas inne och eftersom vi tar ut en avgift på 5 kronor/reservation känner jag mig nästan förpliktigad i konsumentupplysningssyfte att tala om för låntagaren att ”man behöver inte läsa dem i en viss ordning, de är fristående”. En del svarar då att ”ja jag vet men jag vill ändå läsa dem i ordning” (?) medan andra ser helt förbluffade ut och svarar ”nähä…behöver man inte?”. Det som min kollega Heidi så fyndigt kallade ett hallelujamoment i en kommentar till förra inlägget.

Jag läste mycket mer deckare förr men har inget minne av att de skulle läsas i någon viss ordning, ok det kunde vara samma polis/privatdeckare men so what. Visst nämndes det ibland om tidigare fall eller polisens/privatdeckarens privatliv men inget som hade någon större inverkan på böckernas ordning. Inte begrep då jag det i alla fall. Det som istället hände var att jag tröttnade på att läsa deckare där samma personer förekom. Så var det t.ex med Elizabeth Georges böcker, läste flera stycken men tröttnade av två anledningar – tjocka som tegelstenar och så den trista lord någonting. Havers var den intressanta karaktären där men inte ens hon lyckades hålla mitt intresse vid liv. Ordningen? Jag läste de böcker som fanns tillgängliga för stunden, tänkte nog inte ens på att det kanske var någon slags kronologisk ordning.

Jag gillar däremot skarpt Margaret York och Ruth Rendell. Helt olika personer i varje bok, helt avslutade fall (förutom Rendells böcker om kommissarie Wexford som jag inte läser).

Det är väl egentligen mest en fråga om tycke och smak hur man vill läsa och vad man tycker är mest väsentligt – själva deckargåtan eller utredarens/polisens/privatdeckarens privatliv. En bloggare, En bok om dagen  har en lite annan syn på saken.

När det gäller vanliga romaner förhåller det sig lite annorlunda, där brukar det oftast framgå av omslaget om boken ingår i en serie. Och det finns många s.k. fortsättningsserier… både nya och gamla. Det verkar som om en del författare nästan bara skriver fortsättningsserier, den ena efter den andra. Vi har märkt på biblioteket att en del äldre serier har fått ett uppsving i och med att de ges ut som CD-bok. Ta till exempel Per-Anders Fogelströms stad-serie, lika populär bland killar i 20-års åldern som damer i övre pensionsåldern.

Inom fantasy-genren är det oftast ganska enkelt att hålla reda på i vilken ordning böckerna skall läsas. De är helt enkelt numrerade ”Sagan om drakens återkomst. Bok 12” o.s.v. Att sedan en författares olika serierna kan ha en inbördes ordning som inte alltid är så lätt att förstå sig på är en helt annan sak och som jag inte ens tänker försöka mig på att reda ut.

Ett bra hjälpmedel:   Fortsättningsarbeten förtecknar mer än 1000 romanserier och ca 900 svenska och utländska författare … (finns på alla bibliotek)

OBS! med serie menar jag  här naturligtvis fortsättningsserier och inte tecknade serier.

Annonser

3 thoughts on “Att läsa i ordning, del 2

  1. Ja, smaken är ju delad – och det får man respektera! 😉

    Fast jag tror att du missade en del av mitt resonemang kring deckare och persongalleriet. Dels det där med att det är en sådan sak som har förändrats över tid, dels att jag inte tycker att persongalleriet är viktigare än deckargåtan jämt. Somliga gånger är deckargåtan roligast (Christie!), vissa gånger är personerna lika roliga som deckargåtan, andra gånger är personerna roligare än deckargåtan (Sten!).

  2. Äntligen sommar! Jag är storläsare av deckare och är av den åstikten att det i de flesta fall måste läsas i ordning. Det är något jag också talar om för låntagarna, de reserverar så gärna, vad är fem kronor i dag, inte mycket. Bra att du tipsar boken Fortsättningsarbeten. Den skyltar vi med vid deckarhyllan, men det kanske ni också gör, annars ett bra tips. Det är skönt att vi tycker olika!
    hälsningar
    Signe

  3. Jag hör då till de som GÄRNA vill läsa i rätt ordning, och dessutom gärna rekommenderar våra biblioteksbesökare att också göra det när jag sitter i bibliotekets informationsdisk(!). Finns alltså helt klart olika skolor här! Inte konstigt om våra låntagare blir lätt förvirrade ibland…Men det beror också, som någon här ovanför också skriver, på vilka deckare det gäller. En del spelar det inte alls någon roll hur man läser.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s