Skrämmande framtidsskildring

Är du ute efter en riktigt bladvändare med hög spänningsfaktor i ovanlig miljö? Då kanske du skall pröva att läsa  Metro 2033 av Dmitrij Gluchovskij som är en skrämmande  framtidsskildring.

Det hela utspelas i Moskvas tunnelbanesystem, Metron, där människor lever efter det slutliga kärnvapenkriget 20 år tidigare. Moskva ligger i ruiner och är kontaminerad, endast befolkad av mutanter och andra varelser. Tusentals människor har anpassat sig till ett  liv i tunnelbanans mörker, för många är det det enda sorts liv de känner till, det är bara de äldre som har minnen av ett liv ovan jord, innan katastrofen som tvingade dem att fly ner i mörkret.

Militanta och religiösa grupper har tagit över och kontrollerar de flesta av stationerna. Ingen släpps förbi de beväpnade vakterna utan ett giltigt pass. Maten är torftig och ensidig , basen utgörs av svamp i alla former,  populär dryck är te gjord på torkad svamp (urrk!). Handeln blomstrar på stationerna, betalningsmedlet är patronhylsor och många varorna har hämtats under nattliga räder på Moskvas gator av s.k. stalkers, tuffa, hårdföra män som är de enda som har tillåtelse att bege sig ovan jord. Ett mycket farligt jobb.

Artiom är en ung man, som efter att ha tagit sig igenom en farlig tunnel utan att drabbas av den fruktade tunnelångesten, får ett uppdrag av Hunter, en karismatisk stalker. Han skall ta sig tvärs över tunnelbanesystemet till en viss station för att överlämna ett viktigt budskap – och nu tar en ruggigt spännande resa sin början. Artiom får kämpa mot förbrytare, religiösa fanatiker, militanta galningar, blodtörstiga mutanter o.s.v. och inte att förglömma – bibliotekarier. Inte den sortens vänliga bibliotekarier som du vanligen möter på ett bibliotek, nej den här sorten är håriga, skräckinjagande varelser som attackerar alla som vågar sig upp ur tunnelbanan.

Utan tunnelbanekartan på insidan av bokens pärmar hade det varit svårt att hänga med i de olika tunnelbanelinjerna och hålla isär alla stationsnamn. Jag sträckläste den här boken, trovärdig trots alla omänskliga varelser och mystiska tunnelväsen (även om jag personligen hade kunnat vara utan dem). Det var inte svårt att föreställa sig smutsen och dammet, mörkret och rädslan och de bleka utmärglade människorna. Det enda jag inte var riktigt nöjd med var slutet men det kanske får sin förklaring i fortsättningen som beräknas komma ut i höst.

Annonser

One thought on “Skrämmande framtidsskildring

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s