Varför bibliotekarie?

Ja, det kan man fråga sig. Mitt yrkesval berodde mest på slumpen, fast kanske ändå inte, det var nog meningen att jag skulle jobba på bibliotek.

När jag växte upp fanns det ett litet filialbibliotek i källaren i hyreshuset bredvid. Det var öppet tre dagar i veckan och jag och mina kompisar var där…tre dagar i veckan. Det fanns inte så mycket annat att göra efter skolan. Vi höll inte på med  idrott eller spelade något instrument. Nej, vi lekte med kompisar, cyklade och hängde på bibblo och lånade och läste mängder av böcker. Vi var ett gäng tjejkompisar som hängde som klasar runt disken där den snälla och tjusiga tant Rut satt och lånade ut böcker. Höjdpunkten var när man fick en hög med datumkort som skulle stämplas med nytt återlämningsdatum, vi fick turas om att göra det. Vi var också  avundsjuka på ett par lite äldre tjejer som jobbade där som bokuppsättare efter skolan – tänk att få sortera och stämpla datumkort och få betalt för det! Det verkade också ganska kul att sortera bilderböcker och lägga i rätt tråg. Att sätta upp de andra böckerna på hyllorna såg väl inte så kul ut, mest jobbigt. Men det som verkade allra mest spännande var nog ändå att sortera bokkorten i sorteringslådan med alla små fack. (jag antar att ingen under 30 år (suck!) vet vad jag pratar om men det var innan tangentbord, blippande scannrar och Book-it gjorde sitt intåg)

Ett par månader innan jag fyllde femton frågade tant Rut om jag ville börja som bokuppsättare, en av tjejerna skulle sluta. Min lycka var gjord! Och det var inte bara fråga om bokuppsättning, jag fick även sortera bokkort med hjälp av ”ägglådan” (senare i min karriär fick jag göra bekantskap med ”krokodilen”  som hade samma funktion) – och jag blev en fena på alfabetisk sortering.

Jag hade två äldre kusiner som båda var barnskötare och det skulle jag också naturligtvis bli. Under gymnasietiden ändrade jag inriktning lite och beslöt att satsa på arbetsterapeut och gick en sy- och vävkurs för att öka mina chanser. Jag sökte t.o.m sommarjobb på sjukhuset. Men veckan innan jag skulle börja där åkte jag in akut för en blindtarmsoperation och tur var väl det,  för jag  insåg att sjukhus det var absolut inget för mig. Det blev istället mer extrajobb på biblioteket och jag började tycka att det var egentligen jäkligt kul. Så då blev det utbildning till bibliotekarie och jag har inte ångrat mig en sekund. Jag gillar fortfarande inte sjukhus, trivdes inte ens speciellt bra när jag under en kortare period jobbade på sjukhusbibliotek och gick bokvagnsronder.

På lågstadiet hade jag ett annat drömyrke – arkeolog – hade sett ett TV-program och blivit fascinerad över alla gamla saker man kunde hitta bara man grävde på rätt ställe. Det verkade ganska enkelt också, att sitta ute i solen och borsta sand från gamla krukskärvor och annat spännande man kunde hitta. Historieintresset har hållt i sig även om arkeolog-drömmen  inte har det.

Annonser

10 thoughts on “Varför bibliotekarie?

  1. Arkeolog är ännu värre än bibliotekarie … i alla fall i frågan om att få jobb. Jag är nämligen utbildad inom båda ämnena, men ändå arbetslös … Inte direkt vad man önskade att ens studielån skulle gå till … 😦

    • Både bibliotekarie och arkeolog, det var inte illa 🙂 Om du funderar på ännu ett yrke, kanske Arbetsterapeut? De tjänar tydligen ganska bra men hur jobbsituationen är vet jag däremot inte.

  2. Jag tycker att bibliotekarie låter som ett drömjobb för vilken bokälskare som helst! Jag tycker att bibliotek är magiska än idag och minns med värme de långa resorna till Eskilstuna Stadsbibliotek där jag fick välja ut vilka böcker jag ville! =)

  3. Åh, eftersom jag är uppvuxen i samma backe, vet jag precis vad du menar! Även jag minns med glädje det lilla källarbiblioteket och framförallt tant Rut som var så snäll! Jag och min kompis släpade hem högar av böcker. Ett tag var jag väldigt intresserad av dinosaurier, och då hämtade tant Rut hem såna böcker från det stora biblioteket i stan! Det kunde lika gärna ha varit från Kina för min del, för jag var helt överväldigad av att få låna dessa böcker! Hon har nog sitt finger med i mitt yrkesval också:)

    • Ja, det var ett par till bibliotekstanter och t.o.m. en biblioteksfarbror som passerade revy på den filialen, men ingen gjorde så starkt intryck som Rut i sina högklackade skor och sitt blonda hår 🙂

  4. Ah, jag dromde ocksa om att bli bibliotikarie…praktiserade pa bibliotek nar jag var 12 och trodde att jag ahde bestamt mig, men…. tja, det hade varit roligt i alla fall!

  5. Ja, det var något med kortkatalogen, att vara den som förstod sig på, som ansvarade för att det blev rätt och riktigt. Säkert någon dröm om att kunna skapa ordning… Verkligheten var jag inte alls beredd på. Att det faktum att jag var bibliotekarie en dag plötsligt skulle innebära att stå med en arg och upprörd clownen Manne iklädd badrock och försöka hitta en fungerande dusch efter föreställningen; nej det hade ingen förberett mig på. Men så här i efterhand saknar jag det, alltihop.

  6. Ja man blir lite av en allt-i-allo vare sig man vill eller inte och så blir man otroligt allmänbildad på köpet. Bra kondis får man också, i alla fall där jag jobbar, mycket spring upp och ner i trappor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s