Ännu ett pris

Då har man släppt nomineringarna till  Augustpriset. På det personliga planet är det inget som intresserar mig särskilt mycket får jag väl erkänna. Svenska (och nordiska) författare läser jag nästan aldrig, det har väl bara blivit drygt en handfull de senaste tio åren.

På det yrkesmässiga planet däremot är det ett pris man måste känna till och vilka som är nominerade till det. Böckerna brukar bli ganska populära och det  blir snabbt reservationsköer  så vi ser alltid till att skaffa extra exemplar för att möta efterfrågan.

 Nobelpriset är fortfarande, intressemässigt,  större på biblioteket. Under alla år jag arbetat har man varit tacksam om:  1) Det är en författare man har hört talas om  2) Man kan stava till namnet  3) Det finns många titlar på bibliotekets hyllor  4) Och skulle det vara en Svensk så är det extra bonus. I det hänseendet var årets pristagare en riktig fullträff. Det fanns t.o.m. böcker kvar att låna dagen efter (poeter brukar inte vara lika efterfrågade som romanförfattare).

Annonser

9 thoughts on “Ännu ett pris

  1. Men hur kan du då – om du inte alls läser de bästa nordiska författarna – bokberätta (bokprata) för vuxna?

    • Jag bokpratar/boktipsar (nu menar jag bokprat inför publik) naturligtvis bara om böcker jag själv har läst men har aldrig ens reflekterat över att det skulle vara en nackdel att det inte är svenska/nordiska författare. När vi bokpratar/boktipsar är det stor variation bland de författare och typ av böcker vi presenterar, både svenska och utländska författare. Vi har ju en hel mängd författare från jordens alla hörn i våra bokhyllor, vore konstigt om vi inte puffade för dem också. Svenska/nordiska författare är väl representerade på våra bokprat, dock inte av mig.

      När det gäller att tipsa låntagare om böcker i det dagliga biblioteksarbetet är det inte alls nödvändigt att ha läst böckerna man tipsar om, mitt yrkeskunnande och långa erfarenhet räcker ganska långt där – att kunna lite om mycket, skulle man kunna säga. Jag ger dock alltid ett ärligt svar om en låntagare frågar om jag själv läst boken

  2. Ja, det finns ju så mycket… Jag gillar dock att läsa svenska författare, även om jag inte läst alla nominerade i år. Men Korparna, den var fantastisk. Och då var det ändå inte min typ av bok, egentligen. Men språket, språket. Hoppas han får priset.

  3. Man har som folkbibliotekarie alltid ett speciellt ansvar för att ha kunskap om det egna landets språk och litteratur (och inte bara den nyutkomna litteraturen).
    Få saker är mer uppskattade av allmänheten än en vänlig, beläst och bildad bibliotekarie som också har förmågan att vidarebefordra sina kunskaper.
    Vad menar du konkret med ”yrkeskunnande” – hur ska du, till exempel, kunna ”puffa” för en ”Gör mig levande igen” av Kerstin Ekman eller en ny diktsamling av Göran Sonnevi om du inte alls har läst dem?

    • Jag arbetade under många år med BokenKommer-verksamhet och som talboksbibliotekarie med att välja ut böcker till låntagare. Det innebar att varje vecka läsa hundratals annotationer, innehållsbeskrivningar och baksidestexter för att i möjligaste mån hitta just den sortens böcker som motsvarade låntagarnas tycke och smak. Man lär sig en hel del på det sättet, fastän man inte har läst boken. Och man får ofta feedback från dessa låntagare till skillnad från de man kanske träffar en gång. Bibliotekstjänsts sambindningslistor och Svensk Bokhandels stora vår- och hösthäften har också hjälpt en hel del under årens lopp.

      Lena, du kan väl inte på allvar mena att för att vara en bra bibliotekarie så måste man ha läst alla böcker man tipsar om? Och då helst svensk litteratur. Nu är det så att våra låntagare inte bara frågar efter svensk litteratur, å nej långt ifrån. På mitt bibliotek är variationen stor när det gäller vad vi bibliotekarier läser – någon är stor kännare av poesi, en annan är expert på serier, någon är duktig på vampyr- och skräcklitteratur, många läser mängder av deckare, flera stycken är väldigt duktiga på svensk litteratur o.s.v. Själv läser jag till största delen böcker på engelska, kommer väl till pass när ungdomar och vuxna skall ha tips på en bok på engelska på lagom nivå och rätt genre. Vi har en oerhörd bredd och kunskap inom biblioteketes väggar skulle jag vilja påstå, och vi frågar naturligtvis varandra för att kunna ge så bra service till våra låntagare som möjligt.

      Ibland frågar barn (och även vuxna): Har du läst alla böcker på biblioteket? Undrar hur många som skulle kunna svara ja på den frågan 🙂

  4. En kort kommentar bara. Jag har förmånen att få jobba tillsammans med Den luttrade bibliotekarien. Just det att vi läser så olika litteratur, jag och mina kollegor, gör att vi kompletterar varandra väldigt väl. Det är vår styrka i mötet med bibliotekets alla olika besökare. Lästiden är begränsad – därför blir valen av läsning egensinniga och ska så vara, tycker jag. Jag är övertygad om att Den luttrade bibliotekarien hänger med i de svenska skönlitterära svängarna och när hon inte gör det tar någon av oss andra till hjälp! Precis som jag gärna och ofta tar del av hennes kunskap.

  5. Hur menar du Lena Kjersén Edman? Skulle inte folkbibliotekarier kunna bokprata för de inte läser stora nordiska författare? Eller puffa för litteratur? Den luttrade bibliotekarien och Hermia arbetar ju på ett ypperligt sätt där de tillsammans med sina kollegor täcker stora delar av den litteratur som finns på deras bibliotek! Så ser det nog inte alltid ut runt om i Sverige! Bibliotekarier har i allmänhet ingen lästid, och då blir det väl naturligt att de läser det som de är mest intresserade av. Och kan i sin yrkesroll delge biblioteksbesökarna det på bästa sätt.

  6. Hur hänger man med i de svenska skönlitterära svängarna om man aldrig läser svensk skönlitteratur?

    Naturligtvis kan en bibliotekarie inte läsa allt, men att kategoriskt avstå från att läsa svensk litteratur verkar klart underligt.

    • Jag kan förstå att det verkar lite konstigt att jag nästan aldrig läser svensk skönlitteratur men jag läste en hel del tidigare. Att jag nu läser annat beror helt och hållet på att jag har valt att läsa det jag lockas av, det jag är intresserad av och inte det jag kanske ”borde” läsa. Varför ägna en massa dyrbar lästid åt sådant som inte intresserar mig? Det är väl också bättre att kunna tipsa om lite udda, de mindre kända böckerna än de som ändå pratas om på TV eller recenseras i de flesta tidningar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s