Började mycket bra men slutet en besvikelse

Det händer inte så ofta, som tur är, att jag läst en riktigt bra bok men att jag absolut inte gillar slutet. Den sortens slut där man undrar om författaren blivit tillfälligt sinnesförvirrad eller bara tröttnat på sin egen historia. Hur det nu förhåller sig är svårt att säga i just det här fallet, men jag blev bara besviken, kände mig lurad och lite förbannad.

Boken i fråga är Far to go av Alison Pick och var en av de nominerade för Man Booker Prize 2011 . Den utspelar sig till största delen 1938-39 i Tjeckoslovakien men även i nutidens Canada. Anneliese och Pavel Bauer är ett ungt välbärgat par i Sudetenland, de har en 5-årig son Pepik och hushållet inkluderar även barnflickan Marta som behandlas som familjemedlem. Marta trivs väldigt bra hos familjen Bauer och älskar Pepik som sin egen son och det är hon som är bokens huvudperson. Det är genom hennes ögon vi får följa familjen. När Sudetenland övergår i tysk ägo 1938 förändras familjens villkor drastiskt. Bauers är judar även om de aldrig utövat sin religion men nu blir de tvungna att överlämna fabriken de äger, till tyskar. De lyckas ta sig till Prag och Marta, som inte är judisk, följer med. När även Prag faller i tyskarnas händer gör Bauers ett misslyckat försök att ta sig ur landet. De sätter nu sitt hopp till den s.k. Kindertransport för att åtminstone få ut lille Pepik ur landet.

Från slutet av 1938 och fram till mitten av 1940, fördes judiska barn ut ur Tyskland, Österrike och Tjeckoslovakien, inom ramen för det som kallas Kindertransport (barntransport). Det exakta antalet kan inte fastställas, men uppskattningsvis handlade det om mellan 17 500 och 20 500 barn under 16 år. Omkring 10 000 av dem togs emot i Storbritannien. Andra länder som exempelvis Holland, Belgien, Frankrike, Danmark, Norge och USA tog emot ett växlande antal, från några tiotal upp till 2 000. Sverige tog emot 500. Barnen lämnade sina hemländer ensamma. Oftast fick olika judiska organisationer eller privatpersoner i mottagarländerna betala kostnaderna för deras uppehälle.

Barnens föräldrar blev kvar i Nazityskland och många av dem dog i förintelselägren. Också ett okänt antal av de barn som räddades till exempelvis Holland, Belgien och Frankrike föll offer för Förintelsen, när dessa länder senare ockuperades av Tyskland. (citat från Forum för levande historia)

I stort sett varje kapitel i boken inleds med brev eller dokument där man kan ana judeutrotningens fasor men där finns även en berättarröst, Lisa en äldre kvinna, som försöker få kontakt med Joseph, en sjuk och åldrad man. Det är när denna kvinna kommer till tals och historien rullas upp som det bara blir konstigt, det är då jag känner mig lurad. Varför? Ja för er som tänker läsa boken föreslår jag att ni slutar läsa här.

Det här är historien om Joseph/Pepik, en detaljerad och oerhört intressant historia men som Lisa medger att hon hittat på med utgångspunkt från de dokument och brev hon hittat. Jag vill inte veta att det bara är spekulationer och antaganden även om jag förstår att det är så, om ni förstår vad jag menar. Bokens svaghet är när berättaren tar till orda 60 år efteråt. Vad jag däremot saknar är vad som egentligen hände Pepik från det att han kom till England med Kindertransport och varför han hamnade i Canada. Det som började så bra blev till en rejäl besvikelse på slutet. Hade det inte varit för det hade boken fått toppbetyg av mig, nu blev det inte så.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s