En pappa

RoxbergPå bokmässan hade jag förmånen att få lyssna på författaren Ester Roxberg när hon pratade om sin bok Min pappa Ann-Christine, extra roligt eftersom jag nyss hade läst den.

Åke är präst, trebarnsfar och gillar att snickra och fixa. När han är 58 år berättar han för sina barn att han är transvestit och vill bli kallad Ann-Christine. Det blir en chock för Ester, hans fru vet sedan länge om det, hon visste redan innan de gifte sig men förstod nog egentligen inte vad det innebar.

Ester är Åkes yngsta dotter och det är ur hennes synvinkel som historien berättas, hur just hon upplever det omtumlande beskedet. Ester börjar ana en förändring hos sin pappa när hon flyttat hemifrån efter studenten. Hon kommer hem på besök  och han har rakat av sig sitt stora helskägg som han alltid haft, han har också börjat träna väldigt intensivt och gått ner i vikt. Den stora magen är inte längre kvar.

När han säger att han har något att berätta är Ester övertygad om att han kommer att säga att han har hjärtproblem, det där tränandet kan inte ha varit bra, eller att han har cancer. Ja, han kommer säkert att berätta att han har cancer. Hans avslöjande blir både en lättnad men också en stor chock, som är svår att ta in. Ester vet inte längre vem han är, om han fortfarande är hennes pappa Åke eller om han är den här nya personen som vill bli kallad Ann-Christine. När den första chocken lagt sig kommer tankarna, Ester både vill att folk ska veta men även att ingen ska få reda på det. Kommer hon  nu att bli den här personen som har en pappa som folk kommer att skratta åt?

När Ester ska gifta sig säger hon först att han kan komma klädd som han vill, men hon ändrar sig och ber att han ska komma som hennes pappa, alltså klädd som Åke, inte som Ann-Christine. På sin bröllopsdag är det sin pappa hon vill ha där.

På bokmässan berättade Ester Roxberg att hon hade varit väldigt rädd att hennes pappa skulle råka illa ut, att hans kulle bli trakasserad, men det har inte hänt. Hon hoppas att hennes bok ska hjälpa till att informera om transpersoner eftersom det överlag  finns väldigt lite kunskap i ämnet.  För Ester är hennes pappa fortfarande hennes pappa, han är fortfarande den där personen som fixar eller sätter upp hatthyllan som ramlat ner i hennes lägenhet.

Väldigt intressant att få höra det ur en anhörigs synvinkel. Att jag inte var överförtjust i hennes sätt att skriva är just i det här fallet av underordnad betydelse.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s