22 Britannia Road

Läste för ett tag sedan en riktigt bra roman i efterkrigsmiljö, ja egentligen var det krigsmiljö också, andra världskriget närmare bestämt. Britannia Road, en debutroman av Amanda Hodgkinson.

BritanniaRoadDet börjar med att en kvinna och en liten pojke anländer med båt till England strax efter andra världskrigets slut. Kvinnan, Silvana, är polska och pojken, Aurek är hennes son. De är på väg att återförenas med Janusz, Silvanas make och far till den lille pojken. Det är sex år sedan de sågs, sex år av krig och umbäranden och de sex åren har satt sina spår hos Silvana som ser äldre ut än sina 27 år.

Janusz flydde i början av kriget men Silvana och deras lille son blev kvar i Warszawa. Ensam och rädd tvingas Silvana ge sig iväg ut från staden när situationen blir ohållbar. Med bara kläderna på kroppen, en liten väska i handen och bärande på lille Aurek följer hon med flyktingströmmen. Silvana slår följe med en annan kvinna och ett kort tag får de bo och arbeta på en bondgård innan de blir förrådda och tvingas fly ut i skogen. Skogen blir Silvanas och Aureks hem till fram krigsslutet, ett farligt och hårt liv.

Janusz flykt tog honom, via Frankrike, till England där han tjänstgjorde inom flygvapnet. När kriget tog slut kunde han med hjälp av Röda korset få reda på att hans hustru och son var vid liv och nu hade de kommit till honom i Ipswich för att börja ett nytt liv, att försöka bygga upp ett liv som familj igen, Det visar sig inte alls vara så lätt, åren i skogen har förändrat Silvana, hon är inte längre den unga söta flickan Janusz tog farväl av i Warszawa. Janusz har också några hårda år bakom sig.

Intressant historia, en riktig bladvändare som det var svårt att lägga ifrån sig. Men visst fanns det ett par saker som jag fann lite osannolika, bland annat hur Silvana och Aurek kunde överleva mer eller mindre ensamma i skogen under flera år, sovande under bar himmel utan annat skydd än kläderna på kroppen även under kalla vintrar.

Lockande framsida om man gillar lite ”billigare” omslag – och får väl erkänna att jag gör det (men inte veckotidningsföljetongs-stuket, där går gränsen). Vet jag ingenting om en bok så kan ofta framsidan få mig intresserad men om baksidestexten inte faller mig i smaken så avstår jag. Oftast har jag dock läst om en bok innan och då spelar inte framsidan någon större roll.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s