Vinnaren av The Man Booker International Prize 2016

VegetarianVinnaren blev The Vegetarian av Han Kan. En roman om det moderna Syd Korea.

Här kan du läsa mer om det vinnande bidraget och författaren.

Annonser

En perfekt hemmafru

Margaret Dilloway – How to Be an American Housewife

MDillowayKonsten att bli en perfekt amerikansk hemmafru är inte det lättaste om man kommer från en helt annan kultur.

Shoko är japanska, gift sedan många år med amerikanske f.d. soldaten Charlie och bosatt i Californien. Shoko är allvarligt sjuk och väntar på en operation. En operation hon inte vet om hon kommer att överleva. Hon har inte besökt Japan sedan hon lämnade landet som ung brud men hon har under många år, i hemlighet, sparat ihop pengar för att kunna resa tillbaka och hälsa på sina två syskon. Hon har nyss fått veta att systern dött och befarar att hon nu aldrig kommer att kunna försonas med sin bror Taro som inte har pratat med henne sedan hon gifte sig med Charlie. Shokos hopp står nu till att dottern Suiko reser istället, det gäller bara att övertala henne. Till Shokos glädje och öerraskning går Suiko med på att göra resan i sin mors ställe.

I romanen får vi följa Shoko, från hennes uppväxt i Japan, äktenskapet med Charlie och till nu när hon, som en skör men viljestark gammal dam, väntar på operation. Varje kapitel inleds med ett citat från den fiktiva handboken ”How to Be an American Housewife”, ett mycket smart grepp eftersom det ger mer förståelse för Shoko och alla svårigheter hon fick kämpa emot för att passa in i det amerikanska samhället.

Huvudpersonen Shoko är löst baserad på författarinnans egen mor som var japanska och som gifte sig med en amerikan och flyttade till USA  på 50-talet.

En trevlig läsupplevelse som gav lite nya perspektiv.

Gave up on

Tre av de senaste böckerna som jag börjat på har jag inte orkat läsa ut. Alla tre verkade så bra och intressanta men höll inte riktigt måtten. Förr försökte jag verkligen läsa ut böcker även om jag tyckte att de var tråkiga eller så men nu nu slutar jag ganska snart.

TheFavorites  Keneally  StellaBain

Den första var The Favorites av Mary Yukari Waters. Jag blev väldigt intresserad när jag läste om den  på bloggen  Ingrids boktankar. Har fått andra bra tips där och så utspelades den i Japan vilket var ett extra plus. Det började lite långsamt och tyvärr så höll det låga tempot i sig. Det var många beskrivningar på hur man gick och handlade olika matvaror, lagade mat och åt. Det var också mycket tal om en gammal konflikt i släkten eller egentligen inte så mycket en konflikt, mer om orsaken till varför två systrar separerades som mycket små och sedan växte upp i olika familjer….. Den var inte dålig men jag tappade intresset ungefär 1/3 in i boken.

Nummer två var The Daughters of Mars av Thomas Keneally. Där föll jag för omslaget först och det blev bara bättre när jag läste vad den handlade om – två  systrar som lämnar Australien för att arbeta som sjuksköterskor i Europa under första världskriget. Boken fick mig att tänka på TV-serien The Crimson Fields, så jag hoppades att den skulle vara lika bra. Nu var den inte det, det var många namn att hålla reda på, många detaljer och så var den skriven på ett omständligt sätt. Det gick väldigt trögt att läsa och jag kom ingen vart så jag gav upp efter knappt 100 sidor. Nu vet jag varför jag aldrig orkade läsa ut Shindlers list av samma författare

Stella Bain av Anita Shreve var den tredje boken jag inte läste ut. Den utspelade sig också under första världskriget och, liksom den förra, bland annat på fältsjukhus i Frankrike. Jag brukar gilla Anita Shreves böcker men den här var verkligen inte en av hennes bättre. En ung kvinna som delvis förlorat minnet gör en högst osannolik resa från Frankrike till England mitt under brinnande krig. Väl i England hamnar hon hos ett välbärgat par som tar hand om henne och hon återfår sakta men säkert minnet och upptäcker att hon har två barn som hon inte sett på länge. Nej, den lyckades inte inte alls fånga mitt intresse.

Kärlek, familjeproblem och kulturkrockar

NewlywedsEn riktigt bra roman om kulturskillnader, familjeband och så lite  kärlek. Ja, kanske inte passionerad kärlek utan mer den stillsamma sort som växer fram. Allt detta ryms i The Newlyweds av Nell Freudenberger.
Amina från Bangladesh kommer till USA för att gifta sig med sin amerikanske fästman. De har träffats på  EuroAsian,  en dating-website. George är en snäll och vänlig typ med ett bra jobb och nyinköpt hus i en förort. Amina känner sig nöjd och tacksam, inte bara för sin egen skull utan också för sina föräldrars skull. Nu kan de komma till USA och flytta in med Amina och George, få ett mycket bättre liv än de har i Bangladesh. Det var så det var tänkt i alla fall, det var så Amina och hennes föräldrar hade planerat hon när registrerade sig på EuroAsian. Det är bara en liten hake, Amina har inte talat om detta för George.

Varken Amina eller George har varit helt ärliga när det gäller tidigare relationer men allt går att reparera, ja nästan allt i alla fall.

Romanen utspelas  i USA och Bangladesh och den bjuder på både allvar och lite spänning  men också humor i en trevlig blandning. Nell Freudenberger är amerikanska, född 1975. Hon har även skrivit  den utmärkta novellsamlingen Lyckliga flickor.

Bra, men ändå en besvikelse

OtsukaHade väldigt höga förväntningar, alltför höga skulle det visa sig, på Vi kom över havet av Julie Otsuka. Visst, den var bra men jag kan tyvärr inte höja den till skyarna som många andra. Trots att den är liten och tunn så gick det lite trögt att läsa på slutet, mitt intresse dalade något.

Allt jag visste om boken innan jag läste var att den handlade om alla de s.k.japanska postorderbrudar som kom till USA i början av 1920-talet för att gifta sig. Jag tilltalades av ämnet, eftersom jag gärna läser romaner med japansk anknytning, och det fantastiska omslaget. Reservationskön var lång på biblioteket så jag blev nyfiken även om det inte var den bidragande orsaken till att jag också ställde mig i kö. Jag hade hört så mycket positivt om boken men  undvek att läsa andra recensioner innan, eftersom jag ville få min egen upplevelse av boken.

Och varför blev jag besviken? Jo jag hade gärna velat lära känna några av alla dessa kvinnor närmare. För mig blev de alltför anonyma. Jag förstår att många tycker att just berättargreppet Vi var väldigt effektfullt och det kan jag hålla med om, särskilt i början av boken,  men till slut så gjorde det bara att personerna smälte ihop till en anonym massa.

Jag hade så gärna velat att den uppfyllt mina förväntningar. Den var inte alls dålig, men ändå fattades något.

Många har bloggat om boken, bland annat Bibliophilia , Hermia says och Böcker emellan  – men jag verkar vara ensam om att ha blivit besviken.

H.E. Bates igen

the-jacaranda-treeHerbert Ernest  Bates (1905 – 1974) engelsk författare som  inte bara skrev  romaner och noveller, utan även natur- och trädgårdsböcker bland mycket annat. The Jacaranda Tree utspelas i Burma under andra världskriget, en miljö som Bates var väl förtrogen med efter att ha varit stationerad en tid i Fjärran Östern under kriget.

En grupp engelsmän tvingas fly när japanerna invaderar Burma. De utgör en omaka liten grupp med Paterson som självutnämnd ledare och den som organiserat flykten. Det tar bara ett par dagar innan osämja och misstänksamhet splittrar gruppen.

En läsvärd roman som känns tidlös. Den kanske inte riktigt nådde upp till Fair Stood the Wind for France, en annan roman av Bates som jag läste för ett tag sedan.

Bates-Herbert-Ernest

Försvunna mammor

De två senaste böckerna jag har läst har båda handlat om försvunna mammor.

Den första Ta hand om min mor är skriven av den sydkoreanska författarinnan Kyung-Sook Shin.  Det tog några sidor att vänja sig vid att bokens handling till stor del berättas i andra person, det vanliga är ju annars första eller tredje person.

En äldre kvinna, Park So-nyo,  försvinner från en tunnelbanestation i Seoul. Hon och hennes man var på väg till en son och mannen hade just klivit på tunnelbanan när dörrarna stängdes. Park So-nyo blir kvar på perrongen. När maken åker tillbaka till stationen är hon inte kvar. Hennes vuxna barn sätter upp affischer och letar i hopp om att någon har sett henne. Under sökandets gång inser familjen att de egentligen inte kände  modern/hustrun så väl som de trodde. De kommer i kontakt med personer som berättar om en helt annan person än den de  var vana vid. Både barnen, mannen och Park So-nyo själv får komma till tals och berätta om händelser före, under och efter försvinnandet.

En annorlunda och lite vemodig historia på knappt 250 sidor.

 

Den andra, Shelter av Frances Greenslade  har fått mycket bra kritik.

Handlingen utspelas i British Columbia, Canada och berättas av Maggie som är 10 år när boken börjar. Vi får följa henne och hennes syster Jenny under de närmaste fyra åren. Maggie bor med sina föräldrar och syster i en omodern stuga i skogen. Fadern arbetar för ett skogsbolag och modern är hemma och tar hand om hus och barn. Maggie är lite av en pojkflicka och faderns favorit, hon följer ofta med honom ut i skogen där han visar henne hur man bygger vindskydd och överlever i naturen.  När fadern dör i en olycka förändras deras liv i ett slag. Modern packar bilen med det nödvändigaste och tar med sig flickorna. Hon lämnar dem hos bekanta till fadern och åker själv vidare för arbeta som kokerska. Till en början skickar hon regelbundet brev och pengar till sina döttrar men efter ett tag kommer de mer sporadiskt för att till slut upphöra helt. Ingen vet var hon finns, vart hon tagit vägen.

Visst var den bra men jag skulle  inte ge den toppbetyg. För mig var den tidvis lite för långsam även om den andra halvan av boken var bättre. Jag hade också lite svårt att förlika mig med en händelse där en bekant, under ett par dagar, berättar om mammans tidigare liv  innan hon fick barn. Inte trovärdigt att någon kan komma ihåg en lång ordagrann konversation som tilldrog sig många år tidigare. Kanske en oväsentlig detalj men det störde mig lite.