Om Beryl Markham – spännande kvinna i Kenya

Circling_the_sunGillade du filmen Mitt Afrika som handlade om Karen Blixen och hennes liv i Kenya? Då är nog Circling the Sun något för dig. Den handlar om Beryl Markham, äventyrerska, pilot, galopptränare och författare. Hon var född i England men kom som treåring till Afrika med sina föräldrar och bror. De bosatte sig på en farm i Kenya där hennes far födde upp galopphästar. Modern vantrivdes och flyttade tillbaka till England redan efter ett år. Hon tog Beryls två är äldre bror med sig, vinkade adjö till sin lilla dotter och sedan skulle dröja närmare 20 år innan de sågs igen. Beryl tog moderns flytt väldigt hårt och lyckades aldrig knyta några närmare band med henne, eller sin bror, även efter moderns återkomst till Kenya.

Beryl levde ett väldigt fritt liv på farmen. Hon växte upp tillsammans med de infödda barnen och hennes bästa vän var pojken Kibii vars far tog dem med ut på jakt och andra äventyr och det kom att prägla Beryl som älskade äventyr.  När hon var 17 år skaffade hon, som första kvinna i Afrika, licens som galopptränare och hon blev också en mycket framgångsrik sådan.

Beryl blev vän med  Karen Blixen och de umgicks i samma kretsar, hon hade även en kärleksaffär med Denys Finch Hatton som var Karens Blixens vän och älskare.  Det var även Denys som tog med Beryl på flygturer i sitt lilla plan och den som uppmuntrade henne att ta flygcertifikat. Beryl slutade då som galopptränare och började som postflygare istället.

Beryl levde ett ovanligt och spännade liv  och Circling the sun av Paula McLain kan närmast beskrivas som en fiktiv självbiografi. Boken börjar med en dramatisk flygtur och behåller sedan sitt grepp om läsaren. Jag tyckte det här var intressant läsning, särskilt eftersom det handlar om en verklig person.

Beryl Markhams egen självbiografi,  Västerut i natten (även utgiven med titeln Västvart i natten) kom ut på svenska 1943 och finns fortfarande att låna på många bibliotek. 

Summering av 2015 års läsning, del 1

Förstår inte vad som hänt med min läsning de senaste åren. Ska jag fortsätta i den här takten så kommer jag bara att ta mig igenom en handfull böcker om några år.

En summering av 2015, och de böcker som jag inte skrivit om tidigare i år, ska jag väl i alla fall kunna åstadkomma.

Jag börjar med några historiska skildringar.

KasempaSista brevet från Kasempa av Elise Killander – Om 21 årige Henrik Stiernspetz som ensam reste med båt till Afrika 1921 för att söka lyckan. Han kom från en välbärgad familj i Stockholm och genom brev skrivna till familjen och brev från familjen till Henrik får man följa alla hans med- och motgångar, jaktäventyr och strapatser i den afrikanska bushen och där bristen på pengar var ett återkommande inslag i breven. Boken, skriven av en släkting till Henrik, är ett försök att ta reda vad som egentligen hände Henrik i Afrika och varför breven slutade komma.
Fascinerande livsöde. 

Isens-fangeEn dramatisk resa år 1880 med ett fartyg som frös fast i isen i Norra Ishavet och sedan sjönk. Besättningen lyckades rädda sig upp på isen och ta sig till fastlandet men blev kvar där i många månader under stora umbäranden. Eldaren Emanuel Anderssons dagbok och brev hem ligger till grund för boken Isens fånge av Swen Emanuel.
Tunn och lättläst.

patrick_galeNästa är en historisk roman – A Place Called Winter av Patrick Gale. Den timide gentlemannen Harry Cain tvingas att lämna hustru och dotter efter en skandal han var involverad i. Efter att ha tillbringat en tid på en psykiatrisk klinik börjar han ett nytt liv som nybyggare på den Kanadensiska prärien men även då drabbas han av en katastrof.
Helt OK men inget som lämnade något djupare intryck

Fortsätter med  några mycket omtalade kidnappningsfall.

FritzlI’m no monster : the horryfing true story of Josef Fritzl av Stefanie Marsh – handlar precis som titeln anger om Josef Fritzl i Österrike som höll sin dotter instängd, i ett hemligt rum i källaren i huset där han bodde, i 26 år.
Otroligt intressant ämne men det hade varit ännu intressantare om författaren hade intervjuat dottern eller någon annan av de direkt inblandade. Nu var det bara andrahandsuppgifter.

På samma ämne – Hope : a memoir of survival in Cleveland av Amanda Berry. I maj 2013 blev det stora rubriker i tidningarna när ännu ett fall av kidnappning avslöjades där kvinnor hållits fångna under fler års tid.
ABerry Fallet blev känt när en ung kvinna lyckades tillkalla hjälp genom att ropa från en springa i ytterdörren till huset där hon hölls fången:  “Help me, I’m Amanda Berry. . . . I’ve been kidnapped, and I’ve been missing for ten years.” Tre kvinnor och Amandas lilla dotter hittades i det välbarrikaderade huset som ägdes av Ariel Castro. Amanda Berry och Gina DeJesus berättar här om sin år i fångenskap, hur de hölls fastkedjade och våldtogs, för Amandas del resulterade det i en dottern som föddes i fångenskap. Den tredje kvinnan Michelle Knight har också skrivit en bok om sina upplevelser.

Bringing_adam_homeOch ytterligare ett autentiskt fall. Bringing Adam Home av Les Standiford. Efter att sexårige Adam Walsh försvann från ett shoppingcenter 1981 ändrades USA:s hela system för att hitta försvunna barn. Innan Adam Walsh fösvinnande fanns det inga efterlysningar på mjölkpaket, ingen samlad databas för försvunna barn etc.
Föredrar autentiska rättsfall framför påhittade, det är just själva utredningen som är så intressant och det visar att det inte är så enkelt som man får intryck av när man läser vanliga deckare.

 

En pappa

RoxbergPå bokmässan hade jag förmånen att få lyssna på författaren Ester Roxberg när hon pratade om sin bok Min pappa Ann-Christine, extra roligt eftersom jag nyss hade läst den.

Åke är präst, trebarnsfar och gillar att snickra och fixa. När han är 58 år berättar han för sina barn att han är transvestit och vill bli kallad Ann-Christine. Det blir en chock för Ester, hans fru vet sedan länge om det, hon visste redan innan de gifte sig men förstod nog egentligen inte vad det innebar.

Ester är Åkes yngsta dotter och det är ur hennes synvinkel som historien berättas, hur just hon upplever det omtumlande beskedet. Ester börjar ana en förändring hos sin pappa när hon flyttat hemifrån efter studenten. Hon kommer hem på besök  och han har rakat av sig sitt stora helskägg som han alltid haft, han har också börjat träna väldigt intensivt och gått ner i vikt. Den stora magen är inte längre kvar.

När han säger att han har något att berätta är Ester övertygad om att han kommer att säga att han har hjärtproblem, det där tränandet kan inte ha varit bra, eller att han har cancer. Ja, han kommer säkert att berätta att han har cancer. Hans avslöjande blir både en lättnad men också en stor chock, som är svår att ta in. Ester vet inte längre vem han är, om han fortfarande är hennes pappa Åke eller om han är den här nya personen som vill bli kallad Ann-Christine. När den första chocken lagt sig kommer tankarna, Ester både vill att folk ska veta men även att ingen ska få reda på det. Kommer hon  nu att bli den här personen som har en pappa som folk kommer att skratta åt?

När Ester ska gifta sig säger hon först att han kan komma klädd som han vill, men hon ändrar sig och ber att han ska komma som hennes pappa, alltså klädd som Åke, inte som Ann-Christine. På sin bröllopsdag är det sin pappa hon vill ha där.

På bokmässan berättade Ester Roxberg att hon hade varit väldigt rädd att hennes pappa skulle råka illa ut, att hans kulle bli trakasserad, men det har inte hänt. Hon hoppas att hennes bok ska hjälpa till att informera om transpersoner eftersom det överlag  finns väldigt lite kunskap i ämnet.  För Ester är hennes pappa fortfarande hennes pappa, han är fortfarande den där personen som fixar eller sätter upp hatthyllan som ramlat ner i hennes lägenhet.

Väldigt intressant att få höra det ur en anhörigs synvinkel. Att jag inte var överförtjust i hennes sätt att skriva är just i det här fallet av underordnad betydelse.

 

Flykt från religiös sekt

EscapeThe Fundamentalist Church of  Latter Day Saints, (FLDS) är en utbrytargrupp från Mormonerna som praktiserar månggifte. FLDS har haft många ledare under årens lopp och med varje ny ledare (eller profet som de senare kallade sig)  har det tillkommit nya hårda regler,  särskilt när Warren Jeffs tog över. Alla och allting utanför sekten var onda, ingen gick att lita på. Kvinnorna var tvungna att bära långa heltäckande klänningar i pastellfärger (färgen röd var bannlyst), inte klippa håret eller använda smink. Film, TV och radio var förbjudna. Barnen fick inte gå i statliga skolor utan fick nöja sig med, ofta bristfällig, hemundervisning. Mannens ord var lag, han bestämde allting i familjen.

Carolyn var bara 18 år när hon giftes bort med den 32 år äldre Merril Jessop och blev en av hans sex fruar. Efter 17 års äktenskap och åtta barn lyckades Carolyn  fly från sekten med sina barn.

Boken hade vunnit på att kortas ner, det är för mycket detaljer, alltför många namn att hålla reda på och en del upprepningar.  En stor del av boken ägnas  åt att beskriva vilken av Merrills fruar som hade sex med honom, när och hur ofta. Fruarna verkade vara väldigt svartsjuka på varandra och höll noga koll  hos vilken Merril tillbringade natten, detta trots att ett par av dem mer eller mindre avskydde honom.

Trots  mina reservationer är det en intressant skildring. Man får en inblick i en värld som är totalt främmande för de flesta av oss. Jag googlade för att få fram mer information om familjen Jessop, och då särskilt  Merril, och det fanns mängder. Några år efter Carolyns flykt från FLDS genomfördes en stor razzia mot sektens högkvarter efter anklagelser om övergrepp mot  barn.  Flera av de högst uppsatta ledarna  fälldes och blev dömda till långa fängelsestraff, varav Merril Jessop var en av dem.

Escape av Carolyn Jessop

Bortförda unga kvinnor

Finding meJag har nyss läst ut Finding me av Michelle Knight. Michelle var en av de tre kvinnor som kidnappades av Ariel Castro i Cleveland.

När Amanda Berry lyckades tillkalla hjälp från en granne betydde det slutet på åratal av lidande för tre unga kvinnor. Amanda och Gina de Jesus hade försvunnit tio respektive nio år tidigare och orsakat stort pådrag, deras familjer hade aldrig förlorat hoppet om att återse flickorna.  Det som skiljde Michelle från de övriga två var att ingen rapporterade henne som saknad eller försvunnen under tiden hon hölls fången av skolbusschauffören  Castro. Det bara antogs att hon gett sig av hemifrån frivilligt. Michelle kidnappades först och tillbringade en stor del av tiden fastkedjad, först ensam i källaren och sedan ihop med Gina. Michelle fick utstå 11 år av omänsklig behandling under vidriga förhållanden. Det som höll Michelle uppe under alla år var tanken på att få återse sin lille son som var 2½ år när hon försvann.

Det var plågsam läsning. Hur någon kunde komma levande från den behandling som Michelle och de andra fick utså är en gåta.

Without-YouEn roman på ungefär, men bara ungefär, samma tema är Without you av Saskia Sarginson. Där försvinner en ung flicka under en segeltur med sin far. Far och dotter är mycket vana seglare men under en hård storm försvinner Eva i havet och alla tar för givet att hon är död. Alla utom hennes lillasyster Faith. Faith är övertygad att någon (varelse) har fört henne i säkerhet till en ö strax utanför kusten. En ö som tidigare användes av armén men som nu är obebodd och förbjudet område.

Historien berättas i stort sett ur tre kvinnors synvinkel – Eva, lillasyster Faith och deras mamma. Den var väl sådär, inte dålig men heller ingen  läsupplevelse som kommer att stanna i minnet särskilt länge. Själva intrigen var det inget fel på men det som störde mig mest var de delar när Faith förde ordet. Jag har svårt att tänka mig att en 11-åring tänker och använder språket på det vis som Faith gör i berättelsen. Nu ska väl erkännas att jag överhuvudtaget har svårt för böcker där barn är berättaren, jag har stora svårigheter att identifiera mig med en person som är så mycket yngre.

 

Barn i Gulag

Better GulagFörfattaren berättar om sin uppväxt på barnhem i Gulag under Stalintiden. Julian Better föddes i december 1937 i ett fängelse i Moskva där hans mor satt fängslad. Fadern, också han i fängelse,  avrättades fyra dagar efter sonens födelse men det dröjde många år innan hans familj fick reda på vad som hänt honom. Julians föräldrar var polacker men hade på grund av sitt politiska engagemang tvingats fly till Sovjetunionen. Efter några år i landet fängslades båda, anklagade för spioneri.

Julian och hans mor skickas iväg österut från Moskva och hamnar först i olika övergångsläger innan de kommer till republiken Komi på gränser till Uralbergen. Här fanns den största koncentrationen av Gulagläger på 1930-talet. De tvingades till ett liv av umbäranden och svält. Efter ett par år skildes mor och son åt och Julian fick först bo på barnhem och sedan i fosterhem.

Den här skildringen var väl varken bättre eller sämre än andra liknande skildringar. Jag kan väl säga att jag ibland är lite skeptisk när det gäller skildringar ur ett barns perspektiv. Jag förundras alltid över att de kommer ihåg detaljerade händelser och samtal, även när de bara är några år gamla. Själv kommer jag bara ihåg små fragment av händelser innan jag började skolan.

Ett annorlunda liv på en annorlunda plats

Just nu har jag två böcker hemma som jag läser i lite då och då, båda handlar om människor som lever ett lite annorlunda liv. Jag både avundas och förskräcks när jag läser om de som vågat lämna ett traditionellt Svensson-liv och satsat på något helt annat eller de som valt att bo långt från grannar och farbara vägar.

Själv är jag stadsmänniska och vill ha gångavstånd till affärer och andra bekvämligheter. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att bosätta mig mitt ute i en skog eller på en liten blåsig ö ute i havet, det skulle verkligen kännas mer som ett straff än en förmån. Jag förstår mig inte alls på folk som frivilligt vill leva på det sättet – men på samma gång beundrar jag dem. Att de trots alla problem det medför valt att leva så, att de vågar – både med tanke på deras utsatthet men också vad omvärlden tycker. För många är det nästan det enda de känner till, de är uppvuxna på platsen och har aldrig lämnat den. Andra har bott i större samhällen ett slag men återvänt och så finns det de som vill ha lugn och ro för själen, som vill leva ett enklare liv, en enklare livsstil och därför valt ett, för de flesta av oss, annorlunda liv. Hur som helst, det är intressant läsning.

Det är dels boken Där ingen skulle tro att någon kunde bo av Oddgeir Bruaset och illustrerad med oerhört vackra foton av Tor Sivertstøl . Boken bygger på den norska dokumentärserien som visats på TV och som jag tyvärr helt missade.

Den andra är Hej då ekorrhjulet : människor som går mot strömmen av Thomas Lerner. Här får man möta människor som gjort ett vägval i livet – satsat på en helt ny karriär, vänt sitt gamla liv ryggen eller t.o.m. gjort sig av med alla sina ägodelar för att ge sig ut mot okända mål.