Paus från deckare

Jag läste mycket deckare förut men de senaste åren har det blivit mindre och mindre av den genren. Jag tröttnade helt enkelt, det var samma koncept, naturligtvis,  bara lite olika miljöer och personer och naturligtvis en viss variation i fråga om själva morden som sedan löses på ett mer eller minder trovärdigt sätt på de sista sidorna. Nu läser jag  deckare och thrillers (som jag föredrar)  i perioder och jag har haft en period nu när det blivit ett antal,  många har varit bra, riktigt bra till och med men de lämnar inte så mycket efter sig. Efter bara ett kort tag har jag totalt glömt (med något få undantag) vem som var mördaren.

Den senaste jag avslutade var Svart som natten av Ann Cleeves. Jag blev rekommenderad den av en kollega och jag gillade den, mycket tack vare miljön, vinter på Shetlandsöarna. En ung flicka hittas mördad i snön och misstankarna faller direkt på Magnus Tait, en  lite udda äldre man som ett antal år tidigare blev misstänkt för ett annat mord på en liten flicka. Flickan hittades aldrig och Magnus släpptes i brist på bevis. Det är svårt att vara anonym på ett ställe som Shetlandsöarna där alla känner alla och där rykten sprids snabbt. Kommissarie Perez, född och uppvuxen på öarna, vet att det är lätt att bli dömd på förhand i ett litet samhälle och tillsammans med en kollega från fastlandet försöker han lösa mordet. Inte det lättaste när det ser ut som om  gamla vänner och grannar är inblandade, men som så ofta i deckare är det inte alls så enkelt, allt är inte så som det verkar vid en ytlig undersökning.

Som sagt, bra deckare, över genomsnittet men nu känner jag att det är dags att ta en rejäl paus från den typen av litteratur. Det ger mig inte mersmak, jag vill nog ha lite mer ”innehåll”  någonting som ger mig något att tänka på även efter det att boken är slut.

Jag tittar också väldigt sällan på TV-deckare nu för tiden, särskilt om de sträcker sig över mer än tre sammanhängande avsnitt.

Annonser

En mörk och fuktig bunker ute i skogen

bunkerTredje boken av Andrea Maria Schenkel, Bunker, är utläst och den här var riktigt spännande. Den skiljer sig lite från hennes två tidigare – den här utspelas i nutid och bygger så vitt jag vet inte på en verklig händelse. Handlingen berättas växelvis av en man och en kvinna. Kvinnan, Monika som arbetar på kontoret hos en bilhandlare, har kidnappats och förts till en gammal kvarn inne i skogen. Kidnapparens motiv är lite oklart, kan det vara bilfirmans pengar han är ute efter eller har det något att göra med Monikas döde bror? Efter ett misslyckat flyktförsök blir Monika alltmer desperat och  sjunker in i ett lätt förvirrat tillstånd.

Jag skall inte avslöja mer av handlingen i boken men den är riktigt ruggig på sina ställen, obehaget smyger sig på och det håller i sig till sista sidan. Som läsare får man försöka hålla isär och reda ut alla  frågetecken och frågan är om man lyckas, det är nästan lite Patient 67-varning här.

Jag kan bara upprepa vad jag sagt om de två tidigare: oerhört bra, spännande, annorlunda skriven och sannerligen ingen tegelsten utan bara lite drygt 150 sidor som man sträckläser.

forf_schenkel

text från förlaget Ersatz hemsida:

Andrea Maria Schenkel

Född 1963 och bosatt i Regensburg, Tyskland. Hennes första roman Mordbyn (Tannöd på tyska) tilldelades 2007 Deutscher Krimipreis, Friedrich-Glauser-priset (bästa debut) och tidningen Corines läsarpris. Hennes andra roman, Kalteis, utkom hösten 2007 och intog sjunde plats på årsbästsäljarlistan. I mars 2009 utkom hennes tredje roman, Bunker, som genast gick upp på bästsäljarlistorna.

Still Life

Jag brukar gilla Joy Fieldings böcker och jag har precis avslutat Still Life, det var väl inte en av hennes bästa men ändå läsvärd om man är ute efter litestill  lättläst spänning. Handlingen var dock lite annorlunda. Den unga vackra Casey Marshall, gift med  Warren en framgångsrik advokat, blir en dag påkörd av en bil. Hon hamnar medvetslös och förlamad på sjukhuset, polisen utreder olyckan och misstänker smitning men kan inget bevisa. Hon vaknar upp så småningom men inser till sin fasa att hon kan höra  men inte se, prata eller röra sig – hon har ingen möjlighet att kommunicera med omvärlden! När Casey ligger orörlig i sin säng får hon höra ett och annat som gör att hon börjar omvärdera några av sina vänner och sin syster, men den största chocken blir Warren – han verkar ha något att göra med olyckan som gjorde att hon hamnade här. Casey förstår att hon nu är i verklig fara.

Som sagt, lättläst och spännande men inte någon av hennes bästa.

Fallet Kalteis – ännu en bra kriminalroman

kalteisDå var nästa bok av Andrea Maria Schenkel utläst, och den här var lika bra som den första jag läste, Mordbyn, och den är skriven på samma sätt.  Man får ta del av en mängd vittnesmål från ett antal personer, inklusive mördarens, där de berättar om sina iaktagelser och man får även följa offrens förehavande. Handlingen förs fram på ett sätt som inte är så vanligt i andra deckare/kriminalromaner men spänningen ligger på topp, det blev sträckläsning idag eftersom det har regnat mest hela dagen.

Den här boken bygger också på ett verkligt fall,  Johann Eichhorn från München som på 30-talet våldtog och mördade kvinnor. Han avrättades i hemlighet 1939 eftersom man inte ville att allmänheten skulle få reda på att han var nationalsocialist.

Mordbyn – mycket innehåll på få sidor

mordbynTänk att en så tunn bok kan vara så bra. Har precis läst ut Mordbyn av Andrea Maria Schenkel, en liten tunn kriminalroman på bara 156 sidor som toppade de tyska bästsäljarlistorna när den kom ut. Historien baseras på ett verkligt mordfall på gården Hinterkaifeck i Bayern 1922 där en hel familj mördades, Mordbyn utspelas dock 1955. Den är uppbyggd på ett lite annorlunda sätt, flera olika personer i byn Einhausen berättar om sina egna iaktagelser om familjen på gården och om tidpunkten för brottet, och vad som gjorde att man förstod att något inte stod rätt till på den ensligt belägna gården. Den är lättläst och spännande och jag kunde då inte räkna ut vem mördaren var innan allt avslöjades.
Jag tänker också läsa hennes två andra böcker – Fallet Kalteis och Bunker.

Brukar någon se den tyska serien Kriminaljouren som går på lördagkvällar? Den är lite udda, inte det vanliga kriminalstuket. Ett gäng odiciplinerade poliser och kriminalare som för det mesta bara blänger på varandra, de är ytterst fåordiga och ganska ohövliga, skriker åt vittnen och misstänkta och rusar ofta iväg utan minsta förklaring. Alkoholism, skilsmässor och misshandel är vanligt förekommande bland personalen. Polisstationen ser imponerande ut utifrån men inuti är det bara kala, grå betongväggar. Inga tjusiga kontor med dämpad belysning. Jag gillar serien i alla fall.

Vet inte vad det är med tyska deckare, i bokform och på TV, men bra är det.

The Secret Speech

SecretHar precis avslutat The Secret Speech av Tom Rob Smith, uppföljaren till Child 44.

Det har gått ett par år och Leo Demidov är nu chef för en liten specialavdelning, en mordrotel, en avdelning som han fått bygga upp efter sina insatser när han löste de bestialiska massmorden på små barn i förra boken. Leo känner sig nöjd med sitt nuvarande arbete och sin tillvaro, särskilt sedan  han och hans fru Raisa adopterat två föräldralösa systrar. Men så dyker en person upp från det förflutna, en person han trodde var död och som nu är ute efter hämnd. Hans äldsta dotter tas som gisslan i utbyte mot att han befriar en person ur ett fångläger, ett uppdrag som är förenat med livsfara, Leo riskerar inte bara  sitt  eget liv utan även de  som är inblandade i den mycket riskabla operationen.

Det är mycket som händer i den här boken, ibland på gränsen till det osannolika, men spänningen finns där hela tiden. En del av handlingen utspelas i Budapest, där Leo och Raisa hamnar mitt i gatustriderna under Ungernkrisen 1956 i sin jakt på de som håller deras dotter som gisslan. The Secret Speech är väldigt bra även om den inte riktigt når upp till den brillianta nivå som var fallet med Child 44. Jag har läst att författaren planerat att skriva en trilogi om Leo Demidov så nu ser jag fram emot att läsa nästa bok.

Medan de sov

sovHar precis läst ut Medan de sov av Kathryn Harrison. En bok om ett trippelmord som ägde rum 1984. Mördaren var den 18-årige Billy och hans offer var hans föräldrar och lillasyster. Föräldrarna slogs ihjäl med ett baseballträ när de sov och hans syster Becky strax efter eftersom hon inte slutade skrika.  I huset fanns ännu en syster, den 16-åriga Jody, som blev väckt av sin bror som bad henne se till att Becky stannade hos henne, att hon inte skulle låta henne gå ner till föräldrarna. Becky vägrade och nyvaken som hon var och inte medvetan om vad som just hänt lät Jody henne gå, något som hon sedan alltid skulle ångra. Jody hörde dunsar och slag och Becky som skrek förtvivlat och förstod att något förfärligt hänt. Billy kom strax efter upp, nerblodad och berättade vad han gjort och bad Jody att de skulle åka iväg tillsammans eftersom de nu var fria. Fria från föräldrarna som misshandlat sina barn både fysiskt och psykiskt under flera år.

Jag har läst en del böcker om autentiska kriminalfall, bl a av Ann Rule och Gitta Sereny, men den här är lite annorlunda skriven. Inga foton, kronologin hoppar lite fram och tillbaka och författaren koncentrerar sig på att försöka förstå varför Billy blev en mördare. Hon intervjuar både Jody och Billy men går även tillbaka till sin egen ungdom och förhållandet till sin egen far (som hon f ö skrivit om i boken Kyssen). Jag är inte riktigt säker på om jag gillar upplägget det känns mer som en dokumentärroman än beskrivningen av ett autentiskt fall. Man får inget riktigt grepp om personerna. Den lämnar mig ganska oberörd, hur konstigt det än låter.