Väldigt lång paus

Den här bloggen har fört en tynande tillvaro de senaste åren. Jag startade den av två anledningar: jag gillar att skriva och så tänkte jag att det skulle vara ett bra sätt att hålla koll på vad jag läser. Men nu får den ta en paus, och det blir nog en väldigt lång paus, har i dagsläget inga planer på att fortsätta (men man ska aldrig säga aldrig).

Anledning till att jag nu pausar är först och främst tidsbrist. Jag har tagit upp ett gammalt intresse, att sy och så tar ett lite nyare intresse, släktforskning, också mer och mer tid. Sluta läsa kommer jag inte att göra men sedan jag gick med i Goodreads så håller det reda på vad jag läser.

På återseende – kanske 😊

Digital teknik – ett problem för många, del 2

I och med all digital teknik stänger man mer eller mindre ute en stor grupp människor – ålderspensionärerna bland annat. Vi märker av det eftersom de ofta kommer till oss på biblioteket och behöver hjälp, ofta med egentligen ganska enkla saker men som ändå utgör ett problem.

För att råda bot på en del av problemen har vi, liksom många andra bibliotek, startat vad vi kallar ”Digital första hjälpen” en gång i veckan. Dit kan människor komma och få hjälp med sina datorer, surfplattor och mobiltelefoner. Man kan få hjälp att skaffa en e-postadress, ladda ner e-böcker, skaffa Facebook-konto, ladda ner appar, lägga till och ta bort kontakter i mobilen, föra över bilder från mobilen till datorn m.m. Det är ingen kurs utan man ska ha ett eller flera specifika problem man vill ha hjälp med och där behöver vi kanske vara lite mer tydliga med vad vi hjälper till med. Vid ett par tillfällen har det kommit personer som har sagt: ”Jag kan inget om datorer men jag skulle vilja lära mig” . De skulle vara mer hjälpta av att gå någon slags introduktionskurs för seniorer, men i mån av tid (vi har ofta kö) så visar vi lite snabbt vad man kan använda Internet till och förklarar vad ett ordbehandlingsprogram är.

apparFyra ur personalen utgör den s.k. help-desken, fyra personer som är intresserade av digital teknik och som kan lite av varje när det gäller datorer, ordbehandling, sociala medier o.s.v. – men vi är inga experter. Det vi är bra på är att lyssna och sedan lugnt och pedagogiskt försöka förklara och hjälpa till att lösa problemen. Vi försöker inte sälja några produkter, inga frågor är dumma,  alla är välkomna och det är helt gratis naturligtvis.

Det har varit välbesökta onsdagar. Många återkommer vecka efter vecka och övervägande delen av besökarna är pensionärer. Det är ganska vanligt i den här gruppen att man har en surfplatta som man läser e-böcker på men nu vill man lära sig att använda den till annat också . Vissa har väldigt avancerade mobiltelefoner som de inte riktigt förstår sig på (och vem kan egentligen alla finesser på sin egen mobil?) och ofta ingen att fråga. Eller som en äldre man sa när han behövde hjälp med sin mobil: ”Ja det var sonen som tyckte att jag skulle ha den här, han skaffade den åt mig när han var hem och hälsade på. Han visade mig lite grann men det gick så snabbt, han tryckte lite här och där och sedan var han ute genom dörren och nu skulle jag vilja ha in en sådan där app med Blocket. Grannen har det på sin mobil men han vet inte heller hur han gjorde för att få dit den” . Inga problem, den appen fick han på sin mobil plus några andra användbara appar

Vi kommer att fortsätta i höst med vår Digitala första hjälpen eftersom vi ser att vi verkligen behövs.

Digital teknik – ett problem för många

Hur är det tänkt att man ska klara sig utan datorer och internet även om man inte är intresserad eller har ekonomiska förutsättningar för att skaffa sig en egen dator eller en smartphone? Jo man får gå till biblioteket.

screenFörsäkringskassan, banken, arbetsförmedlingen, SJ….ja listan kan göras lång, men där den gemensamma nämnaren är att man blir hänvisad till nätet. Det är numera nästan är obligatorisk med en e-postadress och ett mobilnummer. Biljetter kan snart bara beställas och betalas på Internet. Formulär ska fyllas i på nätet eller i alla fall laddas ner och skrivas ut, papperskopior tillhandahålls inte längre.  Nu ska man inte automatiskt tro att de institutioner och andra som kräver att man har en e-postadress och tillgång till Internet och skrivare hjälper ovana personer att använda deras digitala tjänster. Jag har tappat räkningen på alla som kommer till oss på biblioteket med orden ”De sa att jag ska gå till biblioteket så får jag hjälp”.

Senast igår hade jag en invandrare som blivit skickad till oss av Swedbank för att skriva ut ett kontoutdrag. Tyvärr fick jag be personen att gå tillbaka till banken. Han förstod inte riktigt vad jag pratade om när jag försökte förklara att han måste ha en dosa eller åtminstone en personlig kod till sitt konto för att kunna skriva ut ett kontoutdrag. Vi varken kan eller får ta på oss att hjälpa till med så personliga saker, vi kan visa vilken webbsida de ska använda, visa var man loggar in, kanske visa var man klickar för att få en utskrift. Men vi kan inte visa hur man använder sin bankdosa, hur man skriver in sitt personnummer och sin kod, hur man läser sina kontoutdrag och så vidare. Det är bankens uppgift.

Många äldre tvingas också till att försöka använda datorer eller komplicerade mobiltelefoner med små pilliga knappar eller känsliga touch-skärmar. De har ingen att be om hjälp, barn, barnbarn eller släktingar bor på annat håll eller ”har inte tid”. Vart går man då? Jo, till biblioteket.

Ett mycket gammalt bibliotek

Chetham's Library

I somras besökte jag ett märkligt bibliotek, Chetham’s Library i Manchester. Det grundades 1653 och är det äldsta bibliotek, som fortfarande är i bruk,  i den engelskspråkiga världen.

stickerDet var lätt att hitta, mitt emot Manchesters Victoria station och granne med National Football Museum. Biblioteket ligger i en byggnad på Chetham´s School of Music och för att komma dit fick man passera en uniformerad vakt av vilken man fick en liten rund klisterlapp att bäras på väl synlig plats. För att sedan bli insläppt  i själva biblioteket fick man ringa på en klocka på en låg men mycket bastant dörr.

hyllor

Det var mörkt och högt i tak med höga bokhyllor i mörkt trä. Böckerna stod i mycket prydliga rader  bakom dörrar av vad som såg ut som svart hönsnät. Det var otroligt vackert och kändes väldigt högtidligt att få gå omkring bland hyllorna, nästan som om man befann sig i en gammal kyrka, men det kan också ha att göra med formen och höjden på taket. Och det var en alldeles speciell lukt, lukten av gamla böcker :-).

alkovbokhyllor

Det fanns ett mycket vackert läsrum med en alkov där Karl Marx och Friedrich Engels regelbundet träffades för att studera och det var här de tillsammans började skriva Det kommunistiska manifestet.

Om du har vägarna förbi Manchester missa inte detta unika bibliotek!

Holländska bibliotek

För ett par veckor sedan var jag på en studieresa till Nederländerna där vi besökte ett antal bibliotek. Det kändes som om de spelade i en helt annan division än biblioteken i min närhet. Storslaget, rent och snyggt. Mycket teknik, inte lika mycket böcker på hyllorna men man har istället satsat mycket på att exponera medierna. Framsidor, framsidor, framsidor. Stora affischer som knöt an till olika avdelningar, det var annat än de försynta skyltningarna som vi är vana vid här hemma.

Holländska bibliotek tar ut en medlemsavgift för alla över 18 år, men vissa bibliotek tar även ut en medlemsavgift för barn. Otänkbart i Sverige, men efter att ha sett standarden på de holländska bibliotek vi besökte så började jag nästan tycka att det kanske inte var en så dum idé. (Att ta ut medlemsavgift för barn tycker jag däremot inte är rätt, det känns inte bra). Grundavgiften var låg men sedan kunde man betala extra för utökade tjänster som längre lånetid, lån av musik, film m.m.

Alkmaar4 Alkmaar2 Tidskrifter Barnavdelning

Ett ståtligt pepparkakshus

pepparkakshus 2013Det här pepparkakshuset, eller snarare pepparkakspalats, finns just nu på Länsmuseet Gävleborg i Gävle. Konstnär Margareta Persson är den som ligger bakom skapelsen.

Palatset är långt ifrån obebott – här huserar stiliga sockermamseller, tjuriga prinsessor, den ständigt återkommande marsipanprinsen … och även en vilsen brud. Titta in genom de sirliga fönstren och släpp loss fantasin! Vad är det som försiggår bakom palatsets utsirade väggar egentligen? 

Palatset har fem våningar och mäter 3,10 meter från golvtiljor till takkupol och till bygget gör Margareta av med bland annat 26 kilo mjöl, 16 kilo socker, 35 paket florsocker och litervis av kryddor! (texten hämtad från museets webbsida)

60 kilo deg har gått åt och det tog tre veckor att baka. Kupolen, som gnistrar som kristall, är gjord av gelatinblad lika som ”fönsterrutorna”. Pepparkakspalatset är magnifikt och väl värt ett besök. Passa då också på att se julbocken som finns runt hörnet (om nu inte någon galning eldar upp den i förtid).