Grannen vårstädar

Jag antar i alla fall att det är vad närmaste grannarna håller på med. Såg att de var ute på balkongen och stökade. Tror att högen med bråte och svarta sopsäckar har minskat något, ja jag ser ju bara vad som sticker upp ovanför balkongräcket.  Mötte en av personerna från lägenheten i  trapphuset när hon bar ut en stor svart sopsäck som det droppade någon klibbig vätska ifrån. Gick ut lite senare i ett ärende och då luktade trapphuset som ett soprum, det var också ovanligt skräpigt utanför porten. Förutom det vanliga småskräpet,  tomma godisförpackningar och en ansenlig mängd cigarettfimpar hade det nu även tillkommit en tom mjölkförpackning, en trasig kopp, en tom medicinburk, diverse reklam och och ett par blåa plasthandskar.

Vet inte vad det är med grannlägenheten men under årens lopp har det bott en del konstiga typer där. Bland annat ett medelålders par som för det mesta inte gjorde så mycket väsen av sig men mannen hade lite dålig koll på saker och ting .

Värre var det med den unga tjejen som flyttade in efteråt och brukade ha en del högljudda suspekta typer på besök. Hon kom ofta dragande på diverse trädgårdsmöbler som, antar jag, hon hade ”hittat” på någon annans uteplats. En dag stod det en stor skottkärra utanför hennes lägenhetsdörr, vet inte vad hon skulle med den till – en våning upp och med bara en balkong.  Hon tröttnade också tydligen på persiennerna i ett fönster, tog ner dem och slängde dem i buskarna utanför porten tillsammans med en uttjänt matta. Soprummet ligger inte ens 100 meter bort. Hon gick också helt ogenerat in på en grannes uteplats, plockade  blommor och slet ner en klängväxt, antar att hon inte gillade just den växten.

I huset mitt emot brukar en av hyresgästerna  lite då och då kasta ut möbler och annat från loftgången och sedan bara låta det ligga flera dagar tills hyresvärden kommer och plockar upp. Det kan man ju också kalla städning.

Tillbaka till dagens vårstädning. Hur transporterar man på enklaste sätt en trasig, stinkande och droppande sopsäck till soprummet? Jo man lägger den i barnvagnen där man i vanliga fall skjutsar små barn. Rysligt hygieniskt.

Annonser

Hot cross buns

Vad passar bättre en långfredag än smaskiga nybakade Hot cross buns. Receptet från Paul Hollywood (snyggingen i ”Hela England bakar”). Det tar lite tid eftersom de ska jäsa två gånger, en timme vardera, men det är det värt. Avnjutes gärna med lite smör/margarin, en stor kopp te och en god bok. Glad Påsk!

hot cross buns

Låttexter och språk

Hög nostalgi-varning på detta inlägg.

Internet har sannerligen gjort livet bra mycket lättare. Tänkte på det när jag  Googlade efter en låttext. Före Internet så var det aningen svårare. Hade man inte tillgång till skivomslaget (vinyl) med texten (om nu texten fanns med) så fick man försöka fixa det själv. Då var det bara att ta fram papper och penna, på med singeln eller LP:n på skivspelaren och sätta igång: ner med pickupen, lyssna intensivt på någon textrad, upp med pickupen, skriva ner det man nyss hört, ner med pickupen, lyssna intensivt…. och så där fick man hålla på. Det tog lång tid att få till en hel låttext som dessutom var på engelska.

Till saken hör att jag började läsa engelska först i årskurs 4 eller om det t.o.m var årskurs 5 (kommer inte ihåg),  mina kunskaper innan dess sträckte  sig ungefär till Okay och smart.  Det var ytterst ovanligt att använda engelska uttryck, svengelskan hade inte riktigt gjort sitt intåg i bygden. Låttexten man skrev ner blev alltså någon slags fonetisk skrift uppblandad med riktiga engelska ord, alltså fullständig obegriplig gallimatias, men den fungerade att använda när man sjöng med i låtarna. Man bytte också låttexter med varandra, de var av samma standard.

Jag hade två äldre bröder som var lite mer bevandrade i det engelska språket, de hade ju läst engelska några år längre än jag. Dumt nog visade jag en text, som jag bytt till mig, för en av bröderna och blev utskrattad. Inte blev det bättre när jag något konfunderad frågade varför man i Amerika åt så konstiga saker. I en text hade jag uppfattat att någon satt under en bro och åt heta hundar. Min bror bara stönade åt sin otroligt korkade lillasyster och förklarade vad hot dogs betydde. Hemma sa vi alltid varmkorv så jag hade aldrig hört uttrycket förr. När jag så här i efterhand har kollat texten förstår jag inte alls hur jag kunde få till det att de satt under en bro och åt. Men man gissade ju mycket på den tiden.

Man lyssnade också en hel del på radio – Tio i topp på lördagarna där veckans topplåtar röstades fram av en jury, Kvällstoppen som byggde på skivförsäljningen och så lyssnade man naturligtvis på  Radio Luxemburg, 208. Ja försökte i alla fall, för det var oftast väldigt svajjig och knastrig mottagning. Så även om det betydde att man fick ligga under skrivbordet med örat tryckt mot transistorn, eftersom det var det enda ställe i rummet där det var hyfsad mottagning, så var det på Radio Luxemburg man först hörde alla nya låtar.

På något vis har det här med hemmagjorda ”översättningar” av låttexter följt med än idag. För mig är fortfarande musiken det viktigaste. Texten kommer i andra hand och egentligen så lyssnar jag inte på innebörden av texten, den är mer ett komplement som jag kan sjunga med i. Jag tänker inte ens på om texten låter vettig, trots att jag numera pratar och läser engelska dagligen och har gjort så de senaste 30 åren. Jag har aldrig förstått det här med att analysera låttexter för att förstå den egentliga innebörden. Själv kommer jag bara ihåg en textrad här och där men sjunger glatt med (mest för mig själv) eftersom texten ”ger sig” efter hand.

Nu låter det ungefär som om jag växte upp på stenåldern men det var faktiskt på 60- och 70-talet. Då OP- blom- och paisley-mönstrat var inne, då man satt som klistrad framför pop-programmet Drop-In på svart-vit TV och på fötterna hade man billiga basketskor eller basketkängor, svarta eller vita. Nu finns de i många olika färger, är svindyra och kallas Converse.

Telefonterrorister

Att jag aldrig lär mig! Ikväll ringde en enveten kvinna och ville tala med ”någon i hushållet mellan 15 och 30, eller om inte det går någon under 75 år som senast hade födelsedag”, det gällde att besvara några frågor om kollektivtrafiken.

Jag skulle snabbt ha sagt att jag inte var intresserad, att jag inte ville besvara några frågor och att det inte fanns någon annan i hushållet. Men väluppfostrad  som jag är (vilket betyder mesig i sådana här sammanhang) så började jag humma lite och försökte tänka efter vem hade födelsedag senast, eftersom sonen ”mellan 15 och 30 år”  inte var hemma. Eftersom jag inte kom med något svar kvickt som ögat kläcker människan i andra änden av luren ur sig:
Jaha så det finns ingen mellan 15 och 30 år och du är över 75, är det så det är?” Oj det skulle hon inte sagt och jag föll direkt i fällan.
Personen under 30 är inte hemma och jag försökte bara komma på vem som hade födelsedag senast, men förresten så är jag inte intresserad av att svara på några frågor” svarade jag lite stött.
Jaha, så det finns en person mellan 15 och 30, och när kommer den personen hem?” Försökte förklara att jag inte hade en aning men att han ändå inte skulle vara det minsta intresserad av att svara på några frågor (jodå jag vet, han skulle bara blir irriterad och dänga på luren).
Är det inte bäst att den personen får avgöra det själv, jag återkommer vid ett senare tillfälle.”  Försökte flera gånger förklara att det nog inte var någon större idé och att han inte brukar vara hemma så ofta.
Så du menar att jag inte får ringa och fråga honom”.

Stöön! Jag är registrerad hos NIX för att slippa telefonförsäljare och dylikt men om man redan är kund hos något bolag eller har gått med på att bli kontaktad vid ett tidigare tillfälle så får de tydligen ringa.

Kvinnan blev märkbart irriterad och väldigt kort i tonen. Jag fick god lust att klämma i med ett ”kärring!” innan jag lade på luren, men det gjorde jag förstås inte.

Nästa gång ska jag stå på mig och säga ”nej, nej” direkt och bara lägga på luren.

Korsord

Känner mig ganska stolt just nu efter att ha löst ett korsord. Inget märkvärdigt alls tycker nog de flesta men för mig var det en bedrift. Jag är ingen bra korsordslösare, värdelös om jag ska vara ärlig. Jag har börjat på oräkneliga korsord men aldrig lyckats lösa ett helt, med alla rutor ifyllda (förutom barnkorsord när jag var liten). Jag har aldrig haft tålamod eftersom jag alltid har fastnat någonstans mitt i, ibland har jag kommit så långt att det bara har fattats en handfull ej ifyllda rutor men sedan har jag inte fullföljt. För det mesta beror det på att jag har tagit en paus från det, en paus som oftast har blivit till flera dagar och sedan har jag inte tyckt att det varit någon idé att fortsätta. Men lika ofta för att jag helt enkelt har tyckt att det varit för svårt, jag har inte lyckats lista ut alla de där fyndiga associationerna eller synonymerna som alla andra verkar ha fattat.

Det här var ett korsord som fanns i bostadsbolagets informationstidning och jag förstår ju naturligtvis att det måste vara ett väldigt lätt korsord eftersom jag lyckades lösa det. Men jag ska i alla fall skicka in det, inte för att jag bryr mig så mycket om priset man kan vinna, nej för mig är det viktigaste att jag för första gången har löst och skickat in ett korsord.

Uppe med tuppen

Då var första arbetsveckan avklarad efter jul- och nyårsledigheten.
Jag har skaffat mig en ny väckarklocka som med små låga pip, som förstärks till allt h ö g r e pip, har lyckats väcka mig i tid. Ja förutom en morgon då jag inte orkade masa mig ur sängen förrän drygt 1½ timme efter första pipet. Väckarklockan har en massa finesser som fyra olika alarm som kan ställas så att de ringer på olika tider olika dagar, radio och…ja det är ungefär så långt jag har kommit i instruktionsboken som är jättetjock. Vet inte om jag någonsin kommer att lära mig alla olika inställningar eftersom det verkar väldigt komplicerat. Den är också försedd med en massa knappar med olika funktioner, alltså  inte bara av- och på-knapp och Snooze.
Och varför köpte jag denna avancerade väckarklocka kanske någon undrar? Jo, priset var mycket överkomligt men framförallt så har den en sådan där liten projektionslampa som visar tiden i stora röda siffror i taket (eller vart  man nu vill rikta den). Oerhört praktiskt och bekvämt! Det syns också tydligt om larmet är påslaget eller inte och jag behöver inte vrida huvudet i en konstig vinkel för att försöka se tiden på de små lysande siffrorna på displayen, ånej, bara att kasta en snabb blick upp i taket.

Mina arbetskamrater som jobbade i nyårshelgen hade det inte så kul. Huset läcker som ett såll och de har fått springa med trasor och tömt hinkar. Smältande is och snö har trängt in i taket och genom otäta fönster. Inte första gången det händer men det brukar mest vara problem vid häftiga skyfall. Som tur är har inga böcker eller apparater tagit skada, inte än i alla fall.