Summering av 2015 års läsning, del 1

Förstår inte vad som hänt med min läsning de senaste åren. Ska jag fortsätta i den här takten så kommer jag bara att ta mig igenom en handfull böcker om några år.

En summering av 2015, och de böcker som jag inte skrivit om tidigare i år, ska jag väl i alla fall kunna åstadkomma.

Jag börjar med några historiska skildringar.

KasempaSista brevet från Kasempa av Elise Killander – Om 21 årige Henrik Stiernspetz som ensam reste med båt till Afrika 1921 för att söka lyckan. Han kom från en välbärgad familj i Stockholm och genom brev skrivna till familjen och brev från familjen till Henrik får man följa alla hans med- och motgångar, jaktäventyr och strapatser i den afrikanska bushen och där bristen på pengar var ett återkommande inslag i breven. Boken, skriven av en släkting till Henrik, är ett försök att ta reda vad som egentligen hände Henrik i Afrika och varför breven slutade komma.
Fascinerande livsöde. 

Isens-fangeEn dramatisk resa år 1880 med ett fartyg som frös fast i isen i Norra Ishavet och sedan sjönk. Besättningen lyckades rädda sig upp på isen och ta sig till fastlandet men blev kvar där i många månader under stora umbäranden. Eldaren Emanuel Anderssons dagbok och brev hem ligger till grund för boken Isens fånge av Swen Emanuel.
Tunn och lättläst.

patrick_galeNästa är en historisk roman – A Place Called Winter av Patrick Gale. Den timide gentlemannen Harry Cain tvingas att lämna hustru och dotter efter en skandal han var involverad i. Efter att ha tillbringat en tid på en psykiatrisk klinik börjar han ett nytt liv som nybyggare på den Kanadensiska prärien men även då drabbas han av en katastrof.
Helt OK men inget som lämnade något djupare intryck

Fortsätter med  några mycket omtalade kidnappningsfall.

FritzlI’m no monster : the horryfing true story of Josef Fritzl av Stefanie Marsh – handlar precis som titeln anger om Josef Fritzl i Österrike som höll sin dotter instängd, i ett hemligt rum i källaren i huset där han bodde, i 26 år.
Otroligt intressant ämne men det hade varit ännu intressantare om författaren hade intervjuat dottern eller någon annan av de direkt inblandade. Nu var det bara andrahandsuppgifter.

På samma ämne – Hope : a memoir of survival in Cleveland av Amanda Berry. I maj 2013 blev det stora rubriker i tidningarna när ännu ett fall av kidnappning avslöjades där kvinnor hållits fångna under fler års tid.
ABerry Fallet blev känt när en ung kvinna lyckades tillkalla hjälp genom att ropa från en springa i ytterdörren till huset där hon hölls fången:  “Help me, I’m Amanda Berry. . . . I’ve been kidnapped, and I’ve been missing for ten years.” Tre kvinnor och Amandas lilla dotter hittades i det välbarrikaderade huset som ägdes av Ariel Castro. Amanda Berry och Gina DeJesus berättar här om sin år i fångenskap, hur de hölls fastkedjade och våldtogs, för Amandas del resulterade det i en dottern som föddes i fångenskap. Den tredje kvinnan Michelle Knight har också skrivit en bok om sina upplevelser.

Bringing_adam_homeOch ytterligare ett autentiskt fall. Bringing Adam Home av Les Standiford. Efter att sexårige Adam Walsh försvann från ett shoppingcenter 1981 ändrades USA:s hela system för att hitta försvunna barn. Innan Adam Walsh fösvinnande fanns det inga efterlysningar på mjölkpaket, ingen samlad databas för försvunna barn etc.
Föredrar autentiska rättsfall framför påhittade, det är just själva utredningen som är så intressant och det visar att det inte är så enkelt som man får intryck av när man läser vanliga deckare.

 

Burial rites – mycket läsvärd

Det är mörkt, dystert, kallt och smutsigt men väldigt, väldigt bra.

Bygger på ett autentiskt mordfall på Island 1828 då två personer mördades på en avlägsen bondgård. Tre personer anklagas för mordet och två av dem, Agnes Magnúsdóttir och Fridrik Sigurdsson, döms till döden. Det här är Agnes historia.

”They said I must die. They said that I stole the breath from men, and now they must steal mine.”

burial_ritesI väntan på att domen ska verkställas blir Agnes inhyst hos en av de mer prominenta bönderna i trakten. Det är inget bonden och hans familj vill men de har inget val, det finns inget fängelse på Island och nu har det bestämts att Agnes skall tillbringa sina sista månader på gården Kornsá. Hon anländer smutsig och i handfängsel. Bondmoran Margrét ser till att Agnes får tvätta av sig den ingrodda smutsen, bränner hennes kläder och kräver att man avlägsnar handbojorna – hur ska hon annars kunna arbeta på gården. Margret och de två vuxna döttrarna är i början rädda för ”mörderskan” och undviker närmare kontakt. Den ende som pratar med Agnes är den unge assisterande prästen Tóti som på Agnes begäran är den som ska förbereda henne inför avrättningen.

Under långa samtal med Tóti avslöjar Agnes vad som var upprinnelsen till brottet och vad som egentligen hände där på gården. Det är en mörk och tragisk historia som rullas upp och familjen börjar förstå att det kanske inte förhåller sig så som de först trodde.

Historien berättas av flera personer  där Agnes är en av dem. Jag fick väldigt starka sympatier för Agnes och för mig är det en viktigt aspekt. Har svårt att tycka om böcker där huvudpersonen är osympatisk.

På svenska heter boken En mörderska bland oss – nu ska man inte förledas att tro att det är en deckare, för det är det inte, även om en viss spänning gradvis byggs upp.

Boken har vunnit flera litterära priser och är nominerad för ytterligare ett antal.

Bortförda unga kvinnor

Finding meJag har nyss läst ut Finding me av Michelle Knight. Michelle var en av de tre kvinnor som kidnappades av Ariel Castro i Cleveland.

När Amanda Berry lyckades tillkalla hjälp från en granne betydde det slutet på åratal av lidande för tre unga kvinnor. Amanda och Gina de Jesus hade försvunnit tio respektive nio år tidigare och orsakat stort pådrag, deras familjer hade aldrig förlorat hoppet om att återse flickorna.  Det som skiljde Michelle från de övriga två var att ingen rapporterade henne som saknad eller försvunnen under tiden hon hölls fången av skolbusschauffören  Castro. Det bara antogs att hon gett sig av hemifrån frivilligt. Michelle kidnappades först och tillbringade en stor del av tiden fastkedjad, först ensam i källaren och sedan ihop med Gina. Michelle fick utstå 11 år av omänsklig behandling under vidriga förhållanden. Det som höll Michelle uppe under alla år var tanken på att få återse sin lille son som var 2½ år när hon försvann.

Det var plågsam läsning. Hur någon kunde komma levande från den behandling som Michelle och de andra fick utså är en gåta.

Without-YouEn roman på ungefär, men bara ungefär, samma tema är Without you av Saskia Sarginson. Där försvinner en ung flicka under en segeltur med sin far. Far och dotter är mycket vana seglare men under en hård storm försvinner Eva i havet och alla tar för givet att hon är död. Alla utom hennes lillasyster Faith. Faith är övertygad att någon (varelse) har fört henne i säkerhet till en ö strax utanför kusten. En ö som tidigare användes av armén men som nu är obebodd och förbjudet område.

Historien berättas i stort sett ur tre kvinnors synvinkel – Eva, lillasyster Faith och deras mamma. Den var väl sådär, inte dålig men heller ingen  läsupplevelse som kommer att stanna i minnet särskilt länge. Själva intrigen var det inget fel på men det som störde mig mest var de delar när Faith förde ordet. Jag har svårt att tänka mig att en 11-åring tänker och använder språket på det vis som Faith gör i berättelsen. Nu ska väl erkännas att jag överhuvudtaget har svårt för böcker där barn är berättaren, jag har stora svårigheter att identifiera mig med en person som är så mycket yngre.

 

Blandad läsning

Sorgligt eftersatt, det är vad den här bloggen har blivit den senaste tiden. Det har varit en ganska tuff tid jobbmässigt, mest fysisk men  även psykiskt. Vi har flyttat i princip nästan varenda bok i biblioteket, alltså några hundra tusen böcker, packat och packat upp. Sedan nyöppning av biblioteket och arbeta efter ett nytt  arbetssätt. Efter dagens slut har  jag varit trött både i huvudet och kroppen och inte riktigt orkat med att dessutom vara kreativ på det intellektuella planet. Nu börjar jag komma i fas och känner att inspirationen sakta men säkert börjar återvända, fortfarande dock i snigelfart.

Jag har också gått med i en skrivarkurs på nätet, LitteraturMagazinet Skriv, roligt och på en alldeles lagom nivå.

Jag har i alla fall läst en del,  inte så många böcker till antalet kanske men sidmässigt har det blivit en hel del. För ovanlighetens skull har jag också läst ett par riktigt tjocka böcker (jag brukar undvika sådana),  men först lite blandad kompott.

Fred & Rosemary West

Fred och Rosemary West

Av någon anledning har jag alltid gillat att läsa om autentiska brott och då särskilt mordfall. Den senaste i raden av den typen av böcker är  The Wests av Martin Fido som handlar om Fred och Rosemary West. Sadistiska mördare av stora mått och som begravde flera av sina offer i trädgården och källaren till huset de bodde i,  25 Cromwell Street i Gloucester, England. Tillsammans låg de bakom minst tolv mord på unga kvinnor, bland annat Freds första fru och två av sina egna döttrar. Det jag saknade i den här boken var lite mer bakgrundsfakta, den kändes lite väl tunn.

My-Sisters-KeeperJodi Picoult är en populär och produktiv författare som jag har läst en eller möjligtvis ett par böcker av tidigare (lite oroväckande när jag inte kan komma ihåg hur många jag läst tidigare, kan alltså inte ha gjort något större intryck) den här gången blev det My Sister’s Keeper. En tankeväckande bok om ett känsligt ämne.

13-åriga Anna tar sina sparpengar och kontaktar en advokat för att slippa genomgå en njurtransplantation. Anna är inte sjuk själv, det är däremot hennes äldre syster Kate som lider av en aggressiv form av leukemi. Anna föddes för att i huvudsak fungera som donator i ett desperat hopp om att bota Kate.

Anna har under årens lopp åkt ut och in på sjukhus och genomgått otaliga provtagningar och mindre operationer men nu har hon fått nog.  Hon vill själv kunna bestämma över sin kropp men hennes agerande leder till konflikt med föräldrarna och då särskilt modern.

Boken var  OK, även om jag irriterade mig mycket på mamman i familjen.  Den får dock inte toppbetyg.

Norman MailerFick ett lästips av en låntagare på en bok som jag normalt aldrig skulle ha valt själv – The Gospel According to the Son av Norman Mailer. Den handlar om Jesu liv, i romanform och skriven på ett väldigt lättillgängligt sätt, det är Jesus själv som berättar. Kan rekommenderas till alla som är intresserad av religion men även sådana som inte är speciellt intresserad av ämnet (som jag själv).

Kort läsrapport 2

Ännu ett par böcker som blivit lästa. Tyvärr var ett par av dem ytterst mediokra.

Den som jag verkligen kan rekommendera är Colombes granne av Tatiana de Rosnay – När Colombe och hennes familj, man och tvillingsöner, flyttar till en ny lägenhet verkar de ha råkat ut för grannen från helvetet som spelar hög rockmusik mitt i nätterna. Musiken och bristen på nattsömn går Colombe på nerverna men ingen annan i huset verkar höra musiken och det sker bara de nätter när Colombes man är bortrest.  Är det verkligen en störande granne de har eller är det någonting som bara försiggår i Colombes eget huvud?

Radiance av Shaena Lambert –  Året är 1952 och 18-åriga Keiko har kommit till USA för att genomgå en operation för strålningsskadorna hon fick som barn under atombomsattacken mot Hiroshima. Hon har blivit utvald att delta i The Hiroshima Project, där strålskadade ungdomar får komma till USA för behandling för sina strålskador, som motprestation förväntas de ställa upp för intervjuer i media. Daisy är mamman i värdfamiljen där Keiko ska bo och hon ser med förväntan fram emot att ta emot Keiko och slösa kärlek på henne istället för de barn som hon aldrig fick. Men Keiko är inte den unga kvinna som Daisy hade hoppats på att få rå om.
Den var helt OK men inte så mycket mer.

Mother of Pearl är skriven av Maureen Lee, en författare som jag inte hade hört talas om men som har skrivit ett dussintal böcker, de flesta verkar vara lite romantiserade familjeberättelser som till stor det utspelas under andra världskriget (det var anledningen till att jag läste den här boken). Det var en småtrevlig berättelse men tyvärr ganska lättglömd.

Boken har två huvudpersoner Amy och hennes dotter Pearl och utspelas under två tidsepoker, andra världskriget och början av 70-talet. Pearl är en ung lärarinna i Liverpool som väntar på att hennes mamma Amy ska friges efter ett 20-årigt fängelsestraff. Hon dömdes för att ha mördat sin man Barney, och Pearls far, under ett häftigt gräl. Pearl var bara ett litet barn när det hände och har bara mycket svaga minnen av sin mor.  Hon har under alla år bott hos sin farbror och faster som hon mer eller mindre räknar som sina föräldrar och är nu orolig för mötet med Amy som hon inte träffat sedan hon var 5 år.

De två sista kan man gott hoppa över, de är:

A Stolen Life (Ett stulet liv) av Jaycee Dugard – om sina 18 år i fångenskap på en bakgård i ett lugnt villaområde. Kidnappades som 11-åring och födde två barn i fångenskap.

En besvikelse, Jaycee berättar mer om sina hundar och katter än sina två barn. Skulle även ha varit intressant att få veta lite mer om hur hon levde de sista åren innan hon befriades, och hur hon lyckades stå ut och bevara förnuftet under alla år. Jaycees berättelse känns som om den berättas av en ganska omogen tonåring istället för en nästan 30-årig kvinna men det kan jag i och för sig ha viss förståelse för, hon var ju bara 11 år när hon rövades bort och stängdes ute från omvärlden.

Shattered Dreams av Irene Spencer – Om livet som mormon och besvikelsen över att vara gift med en man som under åren som följde skaffade sig  ytterligare sex  fruar. Självbiografisk berättelse. Intressant ämne men det var också det enda.

Ingen sommar utan en kallblodig mördare

Ett mord och två mordförsök – samma gärningsman. Och här är det inte fråga om en uppdiktad deckare utan om ett autentiskt fall. Jag nämnde i ett tidigare inlägg  författaren Ann Rule, här är ännu en bok av henne – Small Sacrifices.

I maj 1983 kör en bil upp till akutintaget på ett sjukhus i Springfield, Oregon. En blond kvinna i 25-års åldern ber om hjälp, hon pekar på bilen och säger att ”någon sköt mina barn”. I bilen hittas tre små barn – två flickor 7 och 8 år gamla och en liten pojke på 3 år, alla tre skjutna. Trots en snabb insats från sjukhuspersonalen är det för sent för 7-åringen, hon är redan död. Kvinnan,  Elizabeth Diane Downs, är skjuten i ena armen, men skadan är inte alltför allvarlig. Hon påstår att en främlig stoppade hennes bil på en ödslig väg och krävde att hon skulle lämna ifrån sig bilen, när hon vägrade sköt han barnen och sedan henne.

Sjukhuspersonalen och även polisen reagerar på att Diane Downs förhåller sig ovanligt lugn för att just ha varit med om en sådan fruktansvärd händelse. Hon reagerar inte ens nämvärt  när hon får beskedet att 7-åriga Cheryl Ann inte överlevde, och hennes kommentar när de talade om att 3-årige Danny hade en liten chans att klara sig var: ”Do you mean the bullet missed his heart? Gee whiz!” Deras misstankar att allt inte står rätt till, att det är något underligt med hela historien, förstärks när Diane närmar sig den svårt skadade 8-åriga Christies säng på intensiven. Christies ögon vidgas av skräck och hjärtfrekvensen stiger dramatiskt när hennes mor rör vid henne.

Polisen börjar ana det värsta, att det inte var någon främling som sköt barnen utan att det var Diane själv, barnens egen mor.

Man får följa utredningen och senare även själva rättegången men man får också en inblick i Dianes liv och hennes mycket komplexa personlighet. Spänning på högsta nivå, det här slår absolut en uppdiktad deckare/thriller.

OK, jag erkänner att jag gärna läser…

Jag antar att jag inte är ensam om att ha vissa ”böjelser” när det gäller litteratur. Ämnen eller genrer som jag inte kan låta bli att läsa fastän jag har, i vissa fall, läst mängder av det redan. De utgör bara en mindre del av mitt läsande och det är sådant jag bara läser i perioder, sedan brukar jag bli lite mätt på det – till nästa gång. Och jag ser gärna filmatiseringar, och i några fall även dokumentärer, om samma ämnen/genrer. Här är min bekännelse-lista:

  • Autentiska brottsfall och helst då mord, gärna seriemördare. Författaren Ann Rule är en favorit där.
  • Andra världskriget  och helst koncentrationslägerskildringar, motståndsrörelsen och judarnas situation. Fakta och fiktion i både böcker och filmer.
  • Bergsbestigning och då helst om Mount Everest. Gärna s.k. ögonvittnesskildringar eller i memoar/biografi-form och dokumentärer. Inga romaner eller ren teknik i hur man gör.
  • Vilda Västern – böcker, filmer, TV-serier och då helst fiktion. Mitt intresse började när jag läste Indianernas fånge  av Lois Lenski och Den siste mohikanen, sedan rullade det på med TV-serierna  Bröderna Cartwright och High Chaparral. Jag har sett alla avsnitt av Familjen Machan, Alias Smith & Jones och Doktor Quinn och även Lilla huset på prärien (även om det var lite i mesigaste laget, men trevligt). Jag har säkert glömt någon serie. Den film som gjorde det allra största intrycket på mig när jag var tonåring var Soldier Blue, jag blev helt tagen och den filmen förstärkte bara mitt intresse. När det gäller böcker är det lite tunnsått, det finns inga mängder. Jag har ännu inte gett mig på Larry McMurtrys böcker, men jag ska, någon gång.