Digital teknik – ett problem för många, del 2

I och med all digital teknik stänger man mer eller mindre ute en stor grupp människor – ålderspensionärerna bland annat. Vi märker av det eftersom de ofta kommer till oss på biblioteket och behöver hjälp, ofta med egentligen ganska enkla saker men som ändå utgör ett problem.

För att råda bot på en del av problemen har vi, liksom många andra bibliotek, startat vad vi kallar ”Digital första hjälpen” en gång i veckan. Dit kan människor komma och få hjälp med sina datorer, surfplattor och mobiltelefoner. Man kan få hjälp att skaffa en e-postadress, ladda ner e-böcker, skaffa Facebook-konto, ladda ner appar, lägga till och ta bort kontakter i mobilen, föra över bilder från mobilen till datorn m.m. Det är ingen kurs utan man ska ha ett eller flera specifika problem man vill ha hjälp med och där behöver vi kanske vara lite mer tydliga med vad vi hjälper till med. Vid ett par tillfällen har det kommit personer som har sagt: ”Jag kan inget om datorer men jag skulle vilja lära mig” . De skulle vara mer hjälpta av att gå någon slags introduktionskurs för seniorer, men i mån av tid (vi har ofta kö) så visar vi lite snabbt vad man kan använda Internet till och förklarar vad ett ordbehandlingsprogram är.

apparFyra ur personalen utgör den s.k. help-desken, fyra personer som är intresserade av digital teknik och som kan lite av varje när det gäller datorer, ordbehandling, sociala medier o.s.v. – men vi är inga experter. Det vi är bra på är att lyssna och sedan lugnt och pedagogiskt försöka förklara och hjälpa till att lösa problemen. Vi försöker inte sälja några produkter, inga frågor är dumma,  alla är välkomna och det är helt gratis naturligtvis.

Det har varit välbesökta onsdagar. Många återkommer vecka efter vecka och övervägande delen av besökarna är pensionärer. Det är ganska vanligt i den här gruppen att man har en surfplatta som man läser e-böcker på men nu vill man lära sig att använda den till annat också . Vissa har väldigt avancerade mobiltelefoner som de inte riktigt förstår sig på (och vem kan egentligen alla finesser på sin egen mobil?) och ofta ingen att fråga. Eller som en äldre man sa när han behövde hjälp med sin mobil: ”Ja det var sonen som tyckte att jag skulle ha den här, han skaffade den åt mig när han var hem och hälsade på. Han visade mig lite grann men det gick så snabbt, han tryckte lite här och där och sedan var han ute genom dörren och nu skulle jag vilja ha in en sådan där app med Blocket. Grannen har det på sin mobil men han vet inte heller hur han gjorde för att få dit den” . Inga problem, den appen fick han på sin mobil plus några andra användbara appar

Vi kommer att fortsätta i höst med vår Digitala första hjälpen eftersom vi ser att vi verkligen behövs.

Digital teknik – ett problem för många

Hur är det tänkt att man ska klara sig utan datorer och internet även om man inte är intresserad eller har ekonomiska förutsättningar för att skaffa sig en egen dator eller en smartphone? Jo man får gå till biblioteket.

screenFörsäkringskassan, banken, arbetsförmedlingen, SJ….ja listan kan göras lång, men där den gemensamma nämnaren är att man blir hänvisad till nätet. Det är numera nästan är obligatorisk med en e-postadress och ett mobilnummer. Biljetter kan snart bara beställas och betalas på Internet. Formulär ska fyllas i på nätet eller i alla fall laddas ner och skrivas ut, papperskopior tillhandahålls inte längre.  Nu ska man inte automatiskt tro att de institutioner och andra som kräver att man har en e-postadress och tillgång till Internet och skrivare hjälper ovana personer att använda deras digitala tjänster. Jag har tappat räkningen på alla som kommer till oss på biblioteket med orden ”De sa att jag ska gå till biblioteket så får jag hjälp”.

Senast igår hade jag en invandrare som blivit skickad till oss av Swedbank för att skriva ut ett kontoutdrag. Tyvärr fick jag be personen att gå tillbaka till banken. Han förstod inte riktigt vad jag pratade om när jag försökte förklara att han måste ha en dosa eller åtminstone en personlig kod till sitt konto för att kunna skriva ut ett kontoutdrag. Vi varken kan eller får ta på oss att hjälpa till med så personliga saker, vi kan visa vilken webbsida de ska använda, visa var man loggar in, kanske visa var man klickar för att få en utskrift. Men vi kan inte visa hur man använder sin bankdosa, hur man skriver in sitt personnummer och sin kod, hur man läser sina kontoutdrag och så vidare. Det är bankens uppgift.

Många äldre tvingas också till att försöka använda datorer eller komplicerade mobiltelefoner med små pilliga knappar eller känsliga touch-skärmar. De har ingen att be om hjälp, barn, barnbarn eller släktingar bor på annat håll eller ”har inte tid”. Vart går man då? Jo, till biblioteket.

Varför så otåliga?

Människor verkar alltid ha så bråttom.  Vi märker av det väldigt tydligt på biblioteket när det gäller vissa saker. Ett par exempel:

Vi har ett antal internet-datorer för våra besökare.  Det finns en skrivare kopplad till samtliga datorer. Otaliga gånger per dag kommer besökare som vill skriva ut dokument, biljetter, e-post, kontoutdrag o.s.v. I hälften av fallen uppstår någon form av problem. Orsakerna är många men i de flesta fall är det bibliotekets fel….ja egentligen inte men det är så besökarna ser det. ”Finns det ingen som kan nåt på det här stället”  Och väldigt många har väldigt bråttom, ute i sista minuten.  ”Jag ska med tåget om 10 minuter” (det tar 7 minuter att gå till stationen!).

Det kan vara ett e-postmeddelande med en fil som av någon anledning inte går att skriva ut, bilder som är för stora, del av internetsida skrivs ut istället för en hel sida eller tvärtom.

Ve och fasa om vi har tekniska problem eller strömavbrott en helg eller en vardag efter kontorstid. ”Vad är det här för j—a service, ni får väl se till att nån fixar det här nu, på en gång, det måste väl finnas nån support”.

Förvånansvärt många påstår att deras egen skrivare hemma är trasig. Jag blir då lite misstänksam när många inte har en aning om hur man skriver ut, verkar aldrig ha gjort det tidigare. Skulle inte förvåna mig om de inte alls har någon skrivare eller så har de inte ens installerat den de har och det är därför den ”inte fungerar”.

En annan situation är oförmågan att vänta på sin tur. Vissa kräver omedelbar hjälp även om man är upptagen med en annan besökare. Härom veckan råkade jag ut för ett sådant exempel. Jag var upptagen i ett telefonsamtal med en låntagare då en  kvinna kom fram och ville ha hjälp. Hon  försökte medelst högljudda suckar och menande blickar få mig att avbryta samtalet, vilket jag naturligtvis inte tänkte göra. Hon haffade då en av mina kollegor och begärde omedelbar hjälp, klagande över att jag inte hade hjälpt henne. Min kollega försökte då förklara att jag var upptagen och inte bara kunde avbryta mitt telefonsamtal. Kvinnan ansåg att hon hade rätt till specialservice eftersom hon var ”högutbildad och hade minsann skrivit flera böcker”,  nu ville hon ta reda på vilka av hennes böcker vi hade på biblioteket. Tydligen ett mycket brådskande ärende. Med hennes höga utbildning borde hon kanske ha haft lite mer hyfs.

Det är tur att jag inte stressar upp mig så lätt. Det gäller att behålla lugnet, inte höja rösten eller visa sin irritation när man blir anklagad eller utskälld av en eller annan anledning. Tyvärr är det inte alltid man lyckas.