Quakers & quilts

The-last-runawayTracy Chevaliers senaste bok, The Last Runaway,  utspelas bland kväkare i Ohio på 1850-talet.

Efter en olycklig kärlekshistoria följer Honor Bright med sin syster till Amerika för att börja ett nytt liv. Systern skall gifta sig med Adam Cox, en man från deras hemtrakt i England,  som utvandrat några år tidigare. Resan över blir en skräckupplevelse för Honor och väl i Amerika insjuknar systern och dör inom några dagar.  Honor fortsätter som planerat till Ohio och familjen Cox, hon har inget annat val. Första tiden i Ohio tillbringar hon hos en modist, Belle, medan hon väntar på att Adam skall komma och hämta henne. Adam gör sig ingen brådska och Honor är tacksam att hon får stanna hos Belle och hjälpa till i hennes lilla butik och sy hattar. Honor är mycket skicklig när det gäller att arbeta med nål och tråd, hon är en expert när det gäller att sy lapptäcken, en viktig syssla för kväkarfamiljernas kvinnor.

Honor blir även  involverad i The Underground Railroad – ett nätverk av säkra hus där slavar på rymmen kunde få hjälp att gömma sig på sin väg till Canada.

The Last Runaway var läsvärd men jag tycker inte att den tillhör en av Chevaliers bättre, det är mer en mellanbok.

 

Annonser

Margaret Atwood

Jag har just kommit tillbaka från en ”resa” i en mycket obehaglig värld. Som tur var företogs den här resan hemma i fåtöljen. Resmålet var Gilead tidigare känt som USA (även om det inte sägs rent ut att det är fråga om USA).

AtwoodThe Handmaid’s Tale av Margaret Atwood är en dystopisk roman som utspelas i en nära framtid där religiösa fanatiker genom en revolution tar över och bildar en ny stat, Gilead. Landets gränser stängs och hårdbevakas. Kvinnor fråntas de flesta av sina rättigheter och många av dem har blivit sterila som en följd av  miljögifter men även som ett resultat av vad som utspelades under andra hälften av 1900-talet med fri abort, sexuell frigörelse och spridningen av könssjukdomar.  Kvinnor i fruktsam ålder och med fungerande äggstockar, men som på något vis gjort sig skyldiga till något olagligt, tvångsrekryteras till att bli statliga föderskor, en ”handmaid” (tjänarinna).  Dessa kvinnor lever strängt övervakade klädda i röda fotsida dräkter och med en speciell huvudbonad, ”wings”. Barnen får endast avlas av utvalda män ur den nya härskarklassen, vilkas hustrur är ofruktsamma. Allt sker efter ett strikt uppgjort schema och efter födseln tas barnen ifrån modern/föderskan.

Historien berättas av Offred (off-Fred – förklaring till namnet fås när man läser boken) en av dessa fruktsamma kvinnor som nu lever ett extremt hårdbevakat liv. Vi får i tillbakablickar veta att hon tidigare levde familjeliv med man och dotter och att de försökte fly till Canada. Det var efter det misslyckade flyktförsöket som hon tvingades bli en ”handmaid”.

För ett par år sedan försökte jag mig på två andra av hennes böcker, The Blind Assassin och Oryx and Crake, men jag tog mig inte igenom någon av dem, den här däremot hade något som fick mig att fortsätta läsa. Det var en ganska krävande bok, inget man hastade igenom. Bra men på samma gång skrämmande. Boken utkom 1985 och på något ställe märks det att den har några år på nacken.  Det var dock inget som på något vis störde berättelsen. Boken har filmatiserats.

H.E. Bates igen

the-jacaranda-treeHerbert Ernest  Bates (1905 – 1974) engelsk författare som  inte bara skrev  romaner och noveller, utan även natur- och trädgårdsböcker bland mycket annat. The Jacaranda Tree utspelas i Burma under andra världskriget, en miljö som Bates var väl förtrogen med efter att ha varit stationerad en tid i Fjärran Östern under kriget.

En grupp engelsmän tvingas fly när japanerna invaderar Burma. De utgör en omaka liten grupp med Paterson som självutnämnd ledare och den som organiserat flykten. Det tar bara ett par dagar innan osämja och misstänksamhet splittrar gruppen.

En läsvärd roman som känns tidlös. Den kanske inte riktigt nådde upp till Fair Stood the Wind for France, en annan roman av Bates som jag läste för ett tag sedan.

Bates-Herbert-Ernest

6½ år som fånge i djungeln

Har läst en bok som jag knappt kunde lägga ifrån mig – Even Silence Has an End av Ingrid Betancourt. En bok som trots 600 sidor höll intresset vid liv till sista sidan

Det är en självbiografi där författaren berättar om de  6½ år som hon var fängslad hos den colombianska FARC gerillan. Ingrid Betancourt, född i Colombia men uppvuxen i Frankrike, återvände som vuxen till Colombia och ställde upp som presidentkandidat. Det var under en valturné 2002 som hon tillfångatogs av gerillan och  fördes iväg in i djungeln. Det skulle bli drygt sex år av umbäranden och omänsklig behandling. Det var ett liv av ständiga förflyttningar till fots, ibland veckor i sträck där man bara slog läger för natten. De fick vada över floder och i mangroveträsk,  klättra uppför berg och i lera och ta sig fram genom nästintill ogenomtränglig djungel i regn och fuktig hetta. Förhållandena var minst sagt vidriga – maten bestod till största del av ris och bönor, hygienen fick de sköta genom att bada i floderna,  toaletterna var bara gropar i marken och de överfölls ständigt av giftmyror och andra insekter. Sjukvård och medicin var nästan obefintlig.  En stor del av tiden var Ingrid fastkedjad vid ett träd och förbjuden att kommunicera med sina medfångar.

Ingrids skildring av tristessen, förhållandet till sina medfångar, flyktförsöken och allt annat är mycket personlig och skrämmande. Det förekom en hel del rivalitet och avundsjuka bland fångarna, kanske inte så konstigt med tanke på under vilken press och vilka förhållande de tvingades leva. Det fanns även ljuspunkter i fångenskapen, och det var det som fick dem att härda ut. Men man kan ändå  inte annat än fråga sig: hur stod de ut? Hur lyckades de överleva? Själv skulle jag inte ens ha klarat en vecka.

Boken har nyss kommit ut på svenska med titeln Även tystnaden har ett slut.