Framtidsroman

in-i-skogen-heglandIn i skogen av Jean Hegland skildrar ett samhälle, i en nära framtid, som på grund av bland annat miljöförstöring faller samman och där samhällsfunktioner kollapsar en efter en. Bensinen tar slut, elen stängs av, skolor och sjukhus stängs och som ett resultat av allt detta slutar leveranserna komma till butikerna.

Tonårssystrarna Nell och Eva bor med föräldrarna utanför samhället Redwood i norra Kalifornien. När skolorna stänger och svårigheterna att få tag på bensin blir också systrarna besök i samhället allt mer sällsynta för att till slut upphöra.

För att fördriva tiden i väntan på att elen ska kopplas på förbereder sig Nell för antagningsprovet till Harvard University och Eva fortsätter sin hårda träning med sikte på att bli en prima ballerina.

När så föräldrarna dör har de bara varandra och nu gäller det att överleva efter bästa förmåga.

Jag har läst flera liknande böcker de senaste åren och den här var helt ok.

Annonser

Summering av 2015 års läsning, del 2

dogstarsJag börjar min andra summering med en framtidsroman – The Dog Stars av Peter Heller.
En man och hans hund som lever på en övergiven flygplats, hans enda sällskap är en äldre excentrisk man som samlar på vapen. De har överlevt influensan som dödade alla i deras närhet, alla som de kände. De har väntat och spanat efter livstecken från andra under flera år. En dag hörs en avlägsen röst i den knastrande radion.
Inte den bästa framtidsroman jag läst men helt klart godkänd.

chinadolls

Tre unga kvinnor träffas1938 på nattklubben Forbidden City i San Fransisco. Grace född i Amerika av kinesiska föräldrar har rymt hemifrån. Helen kommer från en stor kinesisk familj med föräldrar som håller hårt på gamla traditioner. Och så den vackra Ruby rebellen som hela tiden balanserar på moralens gränser. De blir mycket goda vänner och håller ihop i vått och torrt men till slut sätts vänskapen på spel när mörka hemligheter kommer upp till ytan.
China Dolls, ännu en bra bok av Lisa See. Översatt till svenska finns än så länge bara Snöblomma och den hemliga solfjädern.

willowfrostSongs of Willow Frost (Dröm en liten dröm) av Jamie Ford – William Eng, en ensam kinesisk-amerikansk pojke har bott på ett barnhem i Seattle de senaste fem åren. Han har inte sett sin mor sedan den dag man bar ut hennes livlösa kropp från deras lilla lägenhet. När barnen från barnhemmet besöker en teater känner William igen en skådespelerska som går under namnet Willow Frost. William är övertygad om att det är hans sedan länge försvunna mor. William bestämmer sig för att göra allt för att försöka träffa Willow Frost för att se om hon vill kännas vid honom, om han minns rätt.
Läsvärd och välskriven!

ett-ar-med-frejaEtt år med Freja av Saira Shah – En dröm om att börja ett nytt perfekt liv i Frankrike, en dröm som inte blir riktigt som det var tänkt.
Läs gärna vad jag skrivit om boken och få ännu fler tips.

Den enda deckare eller kanske snarare spänningsroman (svårt att sätta gränser för vad som är vad) jag läst i år är Kvinnan på tåget avkvinnnan_på_tåget Paula Hawkins.  Rachel har blivit av med jobbet men hon fortsätter att ta tåget till och från London varje dag eftersom hon inte vill att någon ska få reda att på att hon inte har något arbete längre. Hon passerar sina gamla hemtrakter och huset där hon en gång bodde och var lycklig. Nya grannar har flyttat in, ett ungt par, och hon börjar fantisera om deras liv. En dag ser hon något som skakar om henne ordentligt, och hon känner att hon måste agera.
Ganska spännande och lite ovanlig, inga trötta poliser med trassligt privatliv.

almakirlicSlutligen en bok som ligger i tiden – En svensk kändis av Alma Kirlic. Om hur det är att vara invandrare och att komma som ny till Sverige. Att inte kunna alla ”koder”, förstå alla traditioner eller känna igen en vanlig svensk kändis trots att man bott i Sverige i några år. Alma ung tjej med rötterna i Bosnien berättar.

 

Bra ungdomsroman – Slated

SlatedDet är inte ofta jag läser ungdomsböcker men när det händer är det för att ämnet intresserar mig.  Slated av Teri Terry (vilket namn!) läste jag ut för ett par dagar sedan. Det är första delen i en planerad trilogi.

En roman som utspelas i en nära framtid (ca år 2050?) där ungdomar under 16 år,  som hamnat snett och blivit kriminella eller terrorister, ges en andra chans att bli laglydiga medborgare. Priset de får betala är dock högt. Deras minne och personlighet raderas helt (metoden kallas ”slating”), de förses med ett nytt namn, ny familj och en elektronisk tag – Levo – som styr hela deras liv.

Kyla är en av dessa ungdomar. När boken börjar befinner hon sig på ett sjukhus och väntar på att bli hämtad av sin nya familj. Hennes nya föräldrar och syster Amy  gör sitt bästa för att hjälpa Kyla anpassa sig till sitt nya liv. Hon börjar i skolan och får en vän, Ben, slated liksom hon själv. Trots att minnet skall vara helt raderat får Kyla flashbacks. Vem är Kyla egentligen och vem var hon innan hon blev slated?

Miljön är ett hårt kontrollerat dystopiskt  England där ”besvärliga” personer blir hämtade utan förvarning för att sedan försvinna. De enda tillåtna datorer är modifierade av staten och mobiltelefoner får inte ägas av ungdomar.

Jag tyckte den här var riktigt bra, bättre än Hungergames, och inte alls lika våldsam. Ska nog försöka läsa fortsättningen.
Del 2 – Fractured
Del 3 – Shattered (ges ut 2014)

En tid för mirakel

Vad hände när insaktningen inträffade och världen förändrades?

Insaktning?

Svaret får man om man läser En tid för mirakel av Karen Thompson Walker. En skildring av en nära framtid som börjar med att dygnet plötsligt förlängs eftersom jordens rotation börjat sakta in. Till att börja med är det bara fråga om några minuter extra men det blir snart flera timmar. Vetenskapsmännen kallar fenomenet insaktning.  Något har även hänt med tyngdkraften, allt som faller, faller snabbare mot marken. Fler och fler problem kommer smygande. Vissa människor drabbas plötsligt av en okänd sjukdom, fåglar dör, valar strandar, växtligheten förändras och dör.

Allt detta sett genom 11-åriga Julias ögon. Julia som bor med sina föräldrar i ett villaområde i Kalifornien och som är hemligt förälskad i skolkamraten Seth. Trots allt som händer försöker man upprätthålla en form av normalitet med skola, arbete, familjeliv. När både dagar och nätter blir avsevärt längre beslutar myndigheterna att man skall återgå till 24-timmarsdygn, den s.k. klocktiden. Alla följer inte rekommendationerna utan lever efter dagsljuset, den s.k. realtiden, och snart är samhället uppdelat i två grupper. De som följer klocktiden och en minoritet som lever efter realtiden. Små samhällen byggs upp utanför städerna dit realtidarna tar sin tillflykt eftersom de hotas och förföljs. Det är en förvirrande tid för Julia. Grannar och skolkamrater försvinner plötsligt, hennes mor drabbas av den mystiska sjukdomen.  Men allt är inte negativt – Seth och hon blir vänner och för en snart 12-årig flicka är det viktigare än allt annat.

Det är ett intressant grepp författaren har tagit. Det är lite science fiction”light” över den här boken, framtidsroman även för de som normalt inte tycker om science fiction. Jag gillar verkligen den här boken och vem vet, fenomenet kanske inte är så otroligt som det låter. Kanske kommer jordens rotation att ändras?

”Then” – förvirrande, skrämmande och märklig

Märklig, mycket märklig – är väl det som bäst beskriver den här boken av Julie Myerson.

Tidsmässigt utspelar sig boken i en mycket nära framtid. Snö, kyla, mörker, folktomma gator, ingen elektricitet. Vad har hänt? Ja något riktigt svar får man aldrig även om det antyds. Kvinnan, bokens berättare, har, vad man kan förstå, drabbats av minnesförlust. Hon vet inte vem hon är eller var hon kommer ifrån. Hon och ett par andra personer har tagit sin tillflykt till 16:e våningen i ett kontorskomplex i London. De fryser och svälter och ger sig ibland ut för att försöka få tag på förnödheter, något som är mycket svårt. Alla affärer är sedan länge länsade.

I snabba drömlika tillbakablickar tycker sig kvinnan minnas fragment av sitt tidigare liv. Ett liv med man, barn och hund i ett stort hus. De andra personerna tycks veta vad som hänt henne, men ändå inte, inte hennes gamla liv innan den stora kylan. Men är det verkligen så som hon minns? Hon tycker sig också se personer, barn. Men är de verkliga eller inte?

Ju längre in i boken jag läser ju mer förvirrad blir jag. Vi får så småningom veta kvinnans namn och vem hon är, ja den hon påstås vara, den hon antagligen är. Det går inte att snabbt ögna sidorna, det fordras koncentration även om det inte är svårläst.  Språket är sparsmakat med en lätt förvirrad dialog. Det är skrämmande men fascinerande läsning och som sagt, märklig.

Salvation City – en bok att ta till sitt hjärta

Ibland får man tag i böcker som vid en första anblick inte säger en så mycket, de känns lite anonyma. Men när man börjar läsa så visar det sig vara en riktig pärla. Just en sådan liten pärla är Salvation City av Sigrid Nunez, och den hade gärna kunnat fått vara flera sidor längre. Då ska man ta i beaktande att jag inte gillar alltför tjocka böcker, inga tegelstenar för mig om jag kan undvika, jag läser lite för sakta för det.

I vanliga fall är jag inte så förtjust i att berättaren är ett barn, jag har lite svårt för de oftast väldigt lillgamla barnen och som inte alltid känns trovärdiga. I Salvation City däremot, kändes det väldigt naturligt att berättaren är en 13-årig pojke.

Handlingen utspelas i en nära framtid där ett mycket stort antal av världens befolkning har dött av en svårartad influensaliknande sjukdom. Samhället har till viss del börjat falla sönder, brottsligheten är hög och folk litar inte på varandra. 13-årige Coles föräldrar har båda dött i sjukdomen, han själv insjuknade men överlevde och hamnade på barnhem tillsammans med många andra barn i samma situation. Cole känner sig trots allt ändå lyckligt lottad. Ett barnlöst par, en vänlig pastor och han unga hustru, har tagit sig an honom och behandlar honom som sin egen son. Omställningen är stor för Cole som växt upp i en storstad med intellektuella föräldrar i en icke-troende miljö. Nu har han hamnat i en liten småstad där religionen har mycket stor betydelse och där hemundervisning är det vanliga.  Han är älskad och omtyckt av sin nya familj men känner ibland att han inte riktigt passar in.

En roman med drömmar och hopp om framtiden, saknaden efter förlorade familjemedlemmar, vardagshjältar, svek och kärlek men också ett trovärdigt scenario efter en katastrof. En riktigt bra roman!

Skrämmande framtidsskildring

Är du ute efter en riktigt bladvändare med hög spänningsfaktor i ovanlig miljö? Då kanske du skall pröva att läsa  Metro 2033 av Dmitrij Gluchovskij som är en skrämmande  framtidsskildring.

Det hela utspelas i Moskvas tunnelbanesystem, Metron, där människor lever efter det slutliga kärnvapenkriget 20 år tidigare. Moskva ligger i ruiner och är kontaminerad, endast befolkad av mutanter och andra varelser. Tusentals människor har anpassat sig till ett  liv i tunnelbanans mörker, för många är det det enda sorts liv de känner till, det är bara de äldre som har minnen av ett liv ovan jord, innan katastrofen som tvingade dem att fly ner i mörkret.

Militanta och religiösa grupper har tagit över och kontrollerar de flesta av stationerna. Ingen släpps förbi de beväpnade vakterna utan ett giltigt pass. Maten är torftig och ensidig , basen utgörs av svamp i alla former,  populär dryck är te gjord på torkad svamp (urrk!). Handeln blomstrar på stationerna, betalningsmedlet är patronhylsor och många varorna har hämtats under nattliga räder på Moskvas gator av s.k. stalkers, tuffa, hårdföra män som är de enda som har tillåtelse att bege sig ovan jord. Ett mycket farligt jobb.

Artiom är en ung man, som efter att ha tagit sig igenom en farlig tunnel utan att drabbas av den fruktade tunnelångesten, får ett uppdrag av Hunter, en karismatisk stalker. Han skall ta sig tvärs över tunnelbanesystemet till en viss station för att överlämna ett viktigt budskap – och nu tar en ruggigt spännande resa sin början. Artiom får kämpa mot förbrytare, religiösa fanatiker, militanta galningar, blodtörstiga mutanter o.s.v. och inte att förglömma – bibliotekarier. Inte den sortens vänliga bibliotekarier som du vanligen möter på ett bibliotek, nej den här sorten är håriga, skräckinjagande varelser som attackerar alla som vågar sig upp ur tunnelbanan.

Utan tunnelbanekartan på insidan av bokens pärmar hade det varit svårt att hänga med i de olika tunnelbanelinjerna och hålla isär alla stationsnamn. Jag sträckläste den här boken, trovärdig trots alla omänskliga varelser och mystiska tunnelväsen (även om jag personligen hade kunnat vara utan dem). Det var inte svårt att föreställa sig smutsen och dammet, mörkret och rädslan och de bleka utmärglade människorna. Det enda jag inte var riktigt nöjd med var slutet men det kanske får sin förklaring i fortsättningen som beräknas komma ut i höst.