Burial rites – mycket läsvärd

Det är mörkt, dystert, kallt och smutsigt men väldigt, väldigt bra.

Bygger på ett autentiskt mordfall på Island 1828 då två personer mördades på en avlägsen bondgård. Tre personer anklagas för mordet och två av dem, Agnes Magnúsdóttir och Fridrik Sigurdsson, döms till döden. Det här är Agnes historia.

”They said I must die. They said that I stole the breath from men, and now they must steal mine.”

burial_ritesI väntan på att domen ska verkställas blir Agnes inhyst hos en av de mer prominenta bönderna i trakten. Det är inget bonden och hans familj vill men de har inget val, det finns inget fängelse på Island och nu har det bestämts att Agnes skall tillbringa sina sista månader på gården Kornsá. Hon anländer smutsig och i handfängsel. Bondmoran Margrét ser till att Agnes får tvätta av sig den ingrodda smutsen, bränner hennes kläder och kräver att man avlägsnar handbojorna – hur ska hon annars kunna arbeta på gården. Margret och de två vuxna döttrarna är i början rädda för ”mörderskan” och undviker närmare kontakt. Den ende som pratar med Agnes är den unge assisterande prästen Tóti som på Agnes begäran är den som ska förbereda henne inför avrättningen.

Under långa samtal med Tóti avslöjar Agnes vad som var upprinnelsen till brottet och vad som egentligen hände där på gården. Det är en mörk och tragisk historia som rullas upp och familjen börjar förstå att det kanske inte förhåller sig så som de först trodde.

Historien berättas av flera personer  där Agnes är en av dem. Jag fick väldigt starka sympatier för Agnes och för mig är det en viktigt aspekt. Har svårt att tycka om böcker där huvudpersonen är osympatisk.

På svenska heter boken En mörderska bland oss – nu ska man inte förledas att tro att det är en deckare, för det är det inte, även om en viss spänning gradvis byggs upp.

Boken har vunnit flera litterära priser och är nominerad för ytterligare ett antal.