”Then” – förvirrande, skrämmande och märklig

Märklig, mycket märklig – är väl det som bäst beskriver den här boken av Julie Myerson.

Tidsmässigt utspelar sig boken i en mycket nära framtid. Snö, kyla, mörker, folktomma gator, ingen elektricitet. Vad har hänt? Ja något riktigt svar får man aldrig även om det antyds. Kvinnan, bokens berättare, har, vad man kan förstå, drabbats av minnesförlust. Hon vet inte vem hon är eller var hon kommer ifrån. Hon och ett par andra personer har tagit sin tillflykt till 16:e våningen i ett kontorskomplex i London. De fryser och svälter och ger sig ibland ut för att försöka få tag på förnödheter, något som är mycket svårt. Alla affärer är sedan länge länsade.

I snabba drömlika tillbakablickar tycker sig kvinnan minnas fragment av sitt tidigare liv. Ett liv med man, barn och hund i ett stort hus. De andra personerna tycks veta vad som hänt henne, men ändå inte, inte hennes gamla liv innan den stora kylan. Men är det verkligen så som hon minns? Hon tycker sig också se personer, barn. Men är de verkliga eller inte?

Ju längre in i boken jag läser ju mer förvirrad blir jag. Vi får så småningom veta kvinnans namn och vem hon är, ja den hon påstås vara, den hon antagligen är. Det går inte att snabbt ögna sidorna, det fordras koncentration även om det inte är svårläst.  Språket är sparsmakat med en lätt förvirrad dialog. Det är skrämmande men fascinerande läsning och som sagt, märklig.

Annonser

En dyster framtid

Två böcker, lika men ändå så olika, båda utspelas i en hård och dyster framtid. Det är ett annat ämne som jag är mycket förtjust i, framtidsromaner, där handlingen är förorsakad av en katastrof av något slag. Jag är inte lika förtjust i högteknologisk SF som utspelas på rymdskepp och i rymdstationer – nej, elände och en kamp för att överleva är lite mer åt mitt håll.

far-northFar North av Marcel Theroux

Ensam på sin häst patrullerar Makepeace gatorna i Evangeline i Sibirien. Den en gång blomstrande nybyggarstaden liger nu öde sedan flera år, invånarna har antingen dött eller flytt. Hit kom familjer från det gamla landet Amerika för att börja ett nytt liv när klimatförändringarna drev människor norrut. Ett plan som en dag störtar i en sjö får Makepeace att hoppas på att det finns samhällen som överlevt på andra håll. Makepeace tar sin häst och sina vapen och ger sig ut på en lång och farofylld färd, en resa som slutar i ett fångläger där utvalda fångar får chansen att arbeta i den stängda Zonen. Efter fem år är det Makepeases tur att besöka Zonen, men inte längre som fånge utan som fångvaktare.

Historien utspelar sig i en inte alltför avlägsen framtid där de få överlevande människorna nästan förlorat hoppet och utvecklingen drastiskt gått tillbaka. Man tvingas till att leva primitivt och endast på vad naturen kan ge. En bok som till viss del påminner om McCarthys Vägen men i Far North  finns det ändå en strimma hopp. Mycket intressant och välskriven även om den inte riktigt når upp till McCarthys mästerverk.

toffDen andra boken är Toffs bok av Kalle Dixelius

Stockholm i mitten på 2200-talet, eller Ståkkålm som det benämns i den här boken, är en stad i ruiner, helt i avsaknande av elektricitet och andra moderna bekvämligheter såsom toaletter eller rinnande vatten. Toff är en ung man i 20-års åldern som lever med sin mäsk-drickande mamma i en smutsig lägenhet i Hornschtull. Toff är knegare och sliter sju dagar i veckan för lite potatis och kanske lite smör som belöning. Det finns tre samhällsklasser: fullmäktige – som har all makt, skyfflare som är deras underhuggare och så knegarna. Allt arbete går ut på att gräva i ruinerna, alla eventuella fynd lämnas till skyfflarna som håller en järnhård disciplin med hjälp av piskor. Böcker och tidningar är strängt förbjudna och den som ertappas med en bok  straffas med döden, ja det är även förbjudet att läsa och skriva. Eventuella böcker som hittas under grävandet måste omedelbart lämnas till skyfflarna. Toff tillhör en minoritet, han kan både läsa och skriva, något som hans mamma lärde honom och en dag bestämmer sig Toff för att skriva ner sina tankar, skriva en bok, Toffs bok. Han har både en penna och en hög med papper, väl gömda i lägenheten, och så sätter han igång. Genom sin bästa vän Tompy kommer han i kontakt med en grupp människor som främjar läsandet och av dem får han låna en bok, Om en pojke av Nick Hornby.  Boken förändrar Toff, han förstår att det har funnits en tid som var mycket bättre, en tid där människorna bestämde över sina egna liv.

200 år senare hittas boken och  räknas som det viktigaste dokumentet från ”den mörka tidens” Svärje. Boken publiceras med kommentarer av historikern Muham Bentson och det är den utgåvan som beskrivs här ovanför

Toffs bok börjar mycket bra men jag tycker att den tappar lite mot slutet.  Det är en tunn bok , till omfånget, som man snabbt läser igenom för det är inte tal om att sluta, nej det är den alldeles för bra för. Språket  är lite kul med en hel del slang, anglicismer och lustiga stavningar.