Flykt från religiös sekt

EscapeThe Fundamentalist Church of  Latter Day Saints, (FLDS) är en utbrytargrupp från Mormonerna som praktiserar månggifte. FLDS har haft många ledare under årens lopp och med varje ny ledare (eller profet som de senare kallade sig)  har det tillkommit nya hårda regler,  särskilt när Warren Jeffs tog över. Alla och allting utanför sekten var onda, ingen gick att lita på. Kvinnorna var tvungna att bära långa heltäckande klänningar i pastellfärger (färgen röd var bannlyst), inte klippa håret eller använda smink. Film, TV och radio var förbjudna. Barnen fick inte gå i statliga skolor utan fick nöja sig med, ofta bristfällig, hemundervisning. Mannens ord var lag, han bestämde allting i familjen.

Carolyn var bara 18 år när hon giftes bort med den 32 år äldre Merril Jessop och blev en av hans sex fruar. Efter 17 års äktenskap och åtta barn lyckades Carolyn  fly från sekten med sina barn.

Boken hade vunnit på att kortas ner, det är för mycket detaljer, alltför många namn att hålla reda på och en del upprepningar.  En stor del av boken ägnas  åt att beskriva vilken av Merrills fruar som hade sex med honom, när och hur ofta. Fruarna verkade vara väldigt svartsjuka på varandra och höll noga koll  hos vilken Merril tillbringade natten, detta trots att ett par av dem mer eller mindre avskydde honom.

Trots  mina reservationer är det en intressant skildring. Man får en inblick i en värld som är totalt främmande för de flesta av oss. Jag googlade för att få fram mer information om familjen Jessop, och då särskilt  Merril, och det fanns mängder. Några år efter Carolyns flykt från FLDS genomfördes en stor razzia mot sektens högkvarter efter anklagelser om övergrepp mot  barn.  Flera av de högst uppsatta ledarna  fälldes och blev dömda till långa fängelsestraff, varav Merril Jessop var en av dem.

Escape av Carolyn Jessop

Kort läsrapport 2

Ännu ett par böcker som blivit lästa. Tyvärr var ett par av dem ytterst mediokra.

Den som jag verkligen kan rekommendera är Colombes granne av Tatiana de Rosnay – När Colombe och hennes familj, man och tvillingsöner, flyttar till en ny lägenhet verkar de ha råkat ut för grannen från helvetet som spelar hög rockmusik mitt i nätterna. Musiken och bristen på nattsömn går Colombe på nerverna men ingen annan i huset verkar höra musiken och det sker bara de nätter när Colombes man är bortrest.  Är det verkligen en störande granne de har eller är det någonting som bara försiggår i Colombes eget huvud?

Radiance av Shaena Lambert –  Året är 1952 och 18-åriga Keiko har kommit till USA för att genomgå en operation för strålningsskadorna hon fick som barn under atombomsattacken mot Hiroshima. Hon har blivit utvald att delta i The Hiroshima Project, där strålskadade ungdomar får komma till USA för behandling för sina strålskador, som motprestation förväntas de ställa upp för intervjuer i media. Daisy är mamman i värdfamiljen där Keiko ska bo och hon ser med förväntan fram emot att ta emot Keiko och slösa kärlek på henne istället för de barn som hon aldrig fick. Men Keiko är inte den unga kvinna som Daisy hade hoppats på att få rå om.
Den var helt OK men inte så mycket mer.

Mother of Pearl är skriven av Maureen Lee, en författare som jag inte hade hört talas om men som har skrivit ett dussintal böcker, de flesta verkar vara lite romantiserade familjeberättelser som till stor det utspelas under andra världskriget (det var anledningen till att jag läste den här boken). Det var en småtrevlig berättelse men tyvärr ganska lättglömd.

Boken har två huvudpersoner Amy och hennes dotter Pearl och utspelas under två tidsepoker, andra världskriget och början av 70-talet. Pearl är en ung lärarinna i Liverpool som väntar på att hennes mamma Amy ska friges efter ett 20-årigt fängelsestraff. Hon dömdes för att ha mördat sin man Barney, och Pearls far, under ett häftigt gräl. Pearl var bara ett litet barn när det hände och har bara mycket svaga minnen av sin mor.  Hon har under alla år bott hos sin farbror och faster som hon mer eller mindre räknar som sina föräldrar och är nu orolig för mötet med Amy som hon inte träffat sedan hon var 5 år.

De två sista kan man gott hoppa över, de är:

A Stolen Life (Ett stulet liv) av Jaycee Dugard – om sina 18 år i fångenskap på en bakgård i ett lugnt villaområde. Kidnappades som 11-åring och födde två barn i fångenskap.

En besvikelse, Jaycee berättar mer om sina hundar och katter än sina två barn. Skulle även ha varit intressant att få veta lite mer om hur hon levde de sista åren innan hon befriades, och hur hon lyckades stå ut och bevara förnuftet under alla år. Jaycees berättelse känns som om den berättas av en ganska omogen tonåring istället för en nästan 30-årig kvinna men det kan jag i och för sig ha viss förståelse för, hon var ju bara 11 år när hon rövades bort och stängdes ute från omvärlden.

Shattered Dreams av Irene Spencer – Om livet som mormon och besvikelsen över att vara gift med en man som under åren som följde skaffade sig  ytterligare sex  fruar. Självbiografisk berättelse. Intressant ämne men det var också det enda.