Inte helt ärliga

A Reliable WifeOmslaget såg lite suspekt ut, det liknade mest en historisk roman av det mer romantiska slaget. Inte riktigt den sortens historiska romaner jag normalt gillar. Nu var det som tur var inte så, det här var en riktigt bra roman som visserligen innehåller lite kärlek,  men i lagom doser.

A reliable wife av Robert Goolrick

En bitande kall vinterdag år 1907 på en järnvägsstation i Wisconsin. Den mycket välbärgade änkemannen Ralph Truitt har annonserat efter ”a reliable wife” och han väntar nu på kvinnan som svarat på annonsen. Catherine Land beskrev sig själv som ”a simple, honest woman”.  När hon kliver av tåget får Ralph mer eller mindre en chock, hon ser inte alls ut som på fotografiet hon skickade, hon är mycket vackrare, inte alls som han väntat sig.

Catherine erkänner att kvinnan på fotot var hennes kusin. Hon berättar däremot inte att hon kastat ut den extravaganta klänningen hon hade haft på sig på resan, och istället bytt om till den sedesamma svarta ylleklänningen hon nu bar. Den passade bättre in på den påhittade uppväxten som missionärsdotter i Afrika, som hon så detaljerat berättat om i sina brev. Catherine är inte alls den den enkla kvinna hon utgett sig för att vara, det finns en mycket speciell orsak till varför just hon svarat på Ralphs annons.

Ralph har inte heller varit ärlig, inte berättat om sina avsikter, den egentliga orsaken till varför han satte in annonsen.

På väg hem till sitt stora hus med sin blivande hustru, råkar Ralph ut för en mycket allvarlig olycka. Catherine räddar hans liv och får börja deras bekantskap med att vårda Ralph, något som inte alls ingick i hennes plan, tvärt om.

Det här är en roman med många överraskningar. Det händer oväntade saker hela tiden och det gick nästan inte att lägga ifrån sig boken.

Bra, men ändå en besvikelse

OtsukaHade väldigt höga förväntningar, alltför höga skulle det visa sig, på Vi kom över havet av Julie Otsuka. Visst, den var bra men jag kan tyvärr inte höja den till skyarna som många andra. Trots att den är liten och tunn så gick det lite trögt att läsa på slutet, mitt intresse dalade något.

Allt jag visste om boken innan jag läste var att den handlade om alla de s.k.japanska postorderbrudar som kom till USA i början av 1920-talet för att gifta sig. Jag tilltalades av ämnet, eftersom jag gärna läser romaner med japansk anknytning, och det fantastiska omslaget. Reservationskön var lång på biblioteket så jag blev nyfiken även om det inte var den bidragande orsaken till att jag också ställde mig i kö. Jag hade hört så mycket positivt om boken men  undvek att läsa andra recensioner innan, eftersom jag ville få min egen upplevelse av boken.

Och varför blev jag besviken? Jo jag hade gärna velat lära känna några av alla dessa kvinnor närmare. För mig blev de alltför anonyma. Jag förstår att många tycker att just berättargreppet Vi var väldigt effektfullt och det kan jag hålla med om, särskilt i början av boken,  men till slut så gjorde det bara att personerna smälte ihop till en anonym massa.

Jag hade så gärna velat att den uppfyllt mina förväntningar. Den var inte alls dålig, men ändå fattades något.

Många har bloggat om boken, bland annat Bibliophilia , Hermia says och Böcker emellan  – men jag verkar vara ensam om att ha blivit besviken.