Många, alltför många sidor

Ibland kan jag inte låta bli att låna och (försöka) läsa böcker jag vet att jag antagligen inte kommer att vara så förtjust i. Denna gång var det omfånget som var problemet..

Morgan's runAlltså, mot bättre vetande började jag läsa Morgan’s run av Colleen McCullough. Den är väldigt bra på sina ställen men det förekommer också långa partier som är alltför omständliga och detaljrika. Jag brukar gilla historiska s.k. nybyggarromaner och det är precis vad det här är. Historien tar sin början i Bristol i England på 1780-talet där vi får stifta bekantskap med Richard Morgan.  Richard är gift och har en liten son men  hustrun dör  och sonen försvinner spårlöst . I sorgen och saknaden  låter sig Richard därefter förföras av en vacker yppig fransyska som tillsammans med en kumpan lurar och anklagar Richard för stöld. Resultatet blir att Rickard kastas i fängelse och så småningom deporteras till Australien. Resan till Australien tar, med diverse stopp längs vägen, ett år och som läsare kändes det som om den aldrig skulle ta slut. Får väl erkänna att jag skummade mesta delen av den resan, det var ett synnerligen långt, detaljrikt och trögläst avsnitt.

Det blev betydligt intressantare när skeppet så småningom anlände till Australien. Richard Morgan blir, tillsammans med en grupp andra straffångar, förflyttade till den betydligt mindre ön Norfolk Island. Arbetet att bygga upp ett nytt litet samhälle blir hårt och slitsamt men det bjuder också på glädjeämnen.

Tyvärr kändes det som om författaren grävde ner sig i onödiga detaljer och en stor del av boken var rena utfyllnaden. Jag läste kanske halva boken ordentligt, resten skummade jag igenom. Det blev inte heller bättre av att Richard Morgan framställdes som någon slags präktig övermänniska.

Trots alla negativa punkter fanns det en hel del ljusglimtar men det negativa övervägde, tyvärr.